Analt Läckage

..och full av lögner.

Ja, jag var nykommen, men knappast avslappnad eller nöjd. De påstådda sms:en var bara de som lämnade min telefon.
Min sorgliga plan för lovet är iallafall sant.

Gårdagen var en bänk med Rövardottern som berättade sanningar som fick mig att kaskadgråta två timmar i sträck. Det var inte alls för att jag var "nöjd med projektet". Det var för att jag var rädd att förlora en vän som är mig så nära på så många olika sätt, och som nu också går att förlora på så många olika sätt.

Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det som sas igår.
Jag vet inte om det borde vara någonting att bearbeta på det här sättet, i bloggen.
Jag vet inte om jag borde dra mig ur det här nu för att rädda mitt eget skinn och mitt eget precisous ego, något jag ofta råder Rövardottern att göra, eller om jag ska stanna, vara vän 110% och därmed också riskera år och år av bearbetning av min sorg, min bakgrund, mitt medberoende.
Jag vet vad jag vill, jag vet vad jag borde, men jag vet inte om jag kan.

Och jag vet att hon läser det här, och jag vet att hon vet att jag är förvirrad. Jag vet att hon kommer ta tillbaks Sanningarna och säga att det inte är en big deal, att hon aldrig ville såra, jag vet att det aldrig kommer gå. Jag vet att hon i framtiden kommer ljuga för mig och jag vet att jag kommer att tro henne, för att jag vill tro henne.

Det finns en tomhet idag.
Och jag är rädd.