Analt Läckage

Det har ju varit lite torrt, på sista tiden, kan man lätt säga. Tre, nästan fyra månader utan att ens bli kysst överstiger min smärtgräns med längder. Men vi var ju the Hotness igår, jag i röda pumps och klädd som en powerflata, Krullet som den exotiska mörka skönheten och Dolly i pilotbrillor och konstnärsklichékläder.
Kvällen hade en sjukt dålig start då jag råkade spärra mitt kort för att jag använde min gamla kod gång på gång och då vi inte kom in på rockbaren för att jag fortfarande inte har skaffat ett nytt id-kort sen mitt blev stulet i Berlin. Vi gav upp litegrann och gick till sunkbaren.

Brudcrushen där, jag gick ut och rökte samtidigt som henne för att lägga in en stöt eller åtminstone säga hej, hur är läget, vackert väder osv osv. Hon bitchdissade mig rejält genom att helt enkelt bara ignorera min existens, fast jag stog precis brevid henne. Jag orkade inte bry mig alls, då jag var mycket mer intresserad av hennes sjukt snygga (manliga) vän som såg ut som en snygg och häftig kopia av MLM. Håret i knut istället för slappt, fettigt hängade ner, snygg skinnjacka istället för en för stor parkas, mer och tätare helskägg och piercing istället för MLM's sorgliga pubishårsursäkt till skägg. That's the way I like them.
Anyway, efter ett tag tröttnade jag på drygheten Brudcrushen höll på med och sa det rätt ut. Hon tittade på mig oförstående i två sekunder, sen sa hon "vill du knulla med mig?". Stickigt argt, så jag blev mer förbannad än frestad. Jag förklarade sakligt att hon är sjukt het men jag har ingen lust att knulla med någon som har den psykoattityden hon har, med en liten förhoppning om att hon skulle bli lite trevligare, så att vi faktiskt skulle kunna knulla.
Men icke- right back sa hon och gick. Jag brydde mig inte ett dugg, utan hoppade istället in i en taxi (spear no expenses!) och drog till vår ö.
En parkbänk, vitt vin i påse och helt plötsligt dök bröllopsgäster upp och hängde på i den utlimata fyllefesten i galleriet där vi bor. Vacker, vacker kvinna i lila vintageklänning och hennes söta, fräkniga pojkvän som såg precis ut som Max den vilda bebin. En flaska champagne dök helt plötsligt och jag dansade ensam och musiklöst ute på gården. Max kom ut, gick upp till mig och kysste mig utan förvarning eller förflirtning. Jag blev så förvånad och var så oförberedd att jag först stäckte armarna rakt upp och skrek (i hans mun) och sen puttade bort honom och bara "men vadfan, din framtida fru sitter ju förfan därinne, är du dum eller". Sen såklart var jag för full och dum och för slampig och yadayada för att ens börja bry mig om hans flickvän så jag la till "Vi måste ju gå in i köket fattar du väl". And so we did. Kvalitetshångel stötvis då vi gick fram och tillbaks för att inte väcka misstankar, sista gången blev det hett hett och vi kunde inte slita oss alls. Det var sjukt länge sedan jag hånglade bara för att hångla.
Fingrar i punanin, händer på nästan bara bröst och jag var nog en aning för högljudd men jag ville inte bry mig, jag ville att han aldrig skulle sluta kyssa mig och jag ville verkligen knulla men den vackra flickvännen i lila satt vägg i vägg med vårt nästansex och drack champagne rätt ur flaskan.
Tillslut slet vi oss och det var dags för dom att ta taxi hem. Max dröjde sig kvar i två minuter efter att flickvännen hade gått och nummer utböts, några kyssar till och sen var han borta.

Ett sms med förhoppning att ses igen rasslade in efter ett tag, och jag tänker att det kanske inte är fy skam med en lover i Oslo som jag inte behöver engagera mig för mycket i. En lover med fingerskills, fräknar och en obeskivbar hunger på min kropp. I like it!

Värsta rummet, fint som smör, och sen bästa jobbet på det, där jag bara går runt och myser i mina finskdesignade arbetskläder och är löjligt bra på att sälja alla sortes onödiga och grymt överprissatta prylar. Jag trivs som fisken i vattnet i mitt sommarliv. Screw Telefonlösa, jag ÄGER den här staden just nu.

Min förträfflighet, min inflyttning och Dollys utflyttning (över sommaren) firades med jordgubbar, vitt vin och GTA4 med the Simpsons PSGame igår hos Dolly. Lovely. Blev full, såklart, och drack upp allt vin, såklart, vilket är illa, ikväll ska vi nämligen göra stan. Tre brudar med jävligt djupa dekoltage, smartaste sinnerna, hjärnorna och hjärtarna ska skaka rumpa i en stad som är för liten då det gäller sådannt.
Självklart kommer jag springa in i honom, nu när jag inte längre vill det. Men jag är så på topp nu att jag faktiskt inte bryr mig det minsta.
Watch me walk, liksom, and all you'll see is my back.
When you come home, and the phone 'aint ringing, you can be SURE it's me.
*snaping fingers*

på bara en enda dag.
Rock på högsta volym och ögon som lyser av stresspanik.

Igår hade jag första dagen på lilla designerbutiken där jag ska jobba i sommar. Trivdes som fisken i vattnet. Bra att ha ett bra jobb.

Snart bor jag i en ataljee med strålande ljus och jävligt mycket space, med persiska mattor på golven och en kamin för att värma rummet. Men trägolv-väggar-tak i vitt och bjälkar i svartaste gamträet.
Det är istället för ett studentrum i grått. Plus att jag betalar 500 mindre i hyra nu. Det är ju verkligen en WINSITUATION, för mig alltså.

Vissa ord bara älskar jag
Wiki, alltså. Gotta love it!

(+ en bonus: om någon pallar kolla mer än en minut, let me know if something happends. Tror inte det, men hoppet finns ju alltid)

Efter att ha lekt husfru i en vecka kommer jag tillbaks till en stad  som först får mig att bli varm i magen med av sättet den låter folk man känner dyka upp lite här och var, öl i kvällsol med Rövardottern och kullerstensgatorna som man har lärt sig utan och innan efter det här galna, konstiga, fina året.
Sen får man ett två tre fyra minor setback, sen kommer man tillbaks till rummet, lägenheten som inte är städad alls, sen ser man minuset på kontot och sen tar tiden energin slut och vännerna åker ifrån byn. Jag är kvar med tretusen saker på listan, ett stökigt rum som ska flyttas imorgon, inga pengar inget liv och defenitivt ingen jävla blivande pojkvän.

Rövardottern pratar sammet i soffan när jag kommer dit med den minst sagt förvånande nyheten om Telefonlösa Mannens getout, och det värmer hjärtat men sen går jag och lägger mig, och det är som om ingenting gör ont, ingenting värmer. Känner att det värker lite sådär välbekant i vänstra sidan av bröstet men är för van och för trött för att ens orka registrera det. Tänker att han inte är värd det, och det är sant, men det skrämmer mig att ingenting sårar mig längre. Att jag tänker alla dåliga tankar som jag tänker om mig själv då sånnthär händer, men istället för att böla ut dom i en halvtimma så är det som om jag tror på dom och tar dom med sansat lugn.
"Okej, det är väl så, jag är inte god nog att bli älskad"
"Jaha, så är det väl, jag är ett great fuck, men man vill inte ha med mig att göra efteråt"
"Jepp, om jag trodde på det här kan jag inte lita på att någon tycker om mig"

Det gör mig arg att det inte gör ont nog, och samtidigt så tänker jag att han faktiskt inte är värd det och det kanske är därför jag inte bölar ut tankarna.
Dessutom är det här det minsta av mina problem just nu och det vet jag också. Jag kan inte hålla på att lägga tiden energin känslorna på potheads. And that's a fact.

Okej, jättesnabbt för att jag sitter på skolans internet och securitas kommer om två minuter.

Skärgårdsö, nydligt på ren norsk.

Hemkomst och internet som jag har saknar i en och en halv vecka. Mess på fejjan från MLM, svaret på frågan om han kanske skulle vilja ses:
det tror jag ikke!

???
Fan.
Tillochmed jag fattade inte att jag var så dum.
Att han var så ointresserad.
Fan.

Pang Bom så bestämdes det helt plötsligt att jag åker till Koster, en skärgårdsö, med Krullet och hennes hyresvärd imorgon för gardenwork och svensk midsommar.
Pang Bom så lovade hyresvärden mig rum i sommar och i framtiden.
Pang Bom så blev jag ansvarig för en utställning på hans galleri med arbeten från hela skolan.
Pang Bom så löste sig allt till det allra bästa.

- Jag fick för mig att jag ville ligga med Islänningen, och gjorde stor flörtsak av det. Bland annat pratade vi om (mina) bröst och alla jobb han har haft- jag var helt plötsligt väldigt imponerad av alla fem väldigt allmäna jobb.
- Dans, vodka, fylla
- Skällde ut Fjällräven för att ha kommenterat mitt dekoltage med "slampa" eller "hora" i meningen one too many times. Alltid som ett skämt, men det var inte roligt någonstans.
- Försökte få Rövardottern och Skärgårdsdoktorn (aka Skåningen) i säng med varrandra- mest för att själv få sova i gästsängen
- Råkade sitta inne i gästrummet då Kakan och Fjällräven började hångla utanför. Ville ge dom tid att hångla färdigt, men blev istället (passiv) åhörare av ett fylleknull i en korridor
- Skickade drunken love facebookmeddelande till Telefonlösa Mannen.
- Såg drunken love konsert av artpunkbandet på skolan och skrek i kör.
- Körde rollen: kåt, full, dum brud med stora bröst och djupt dekoltage tills det nästan blev pinsamt.

Saker som hände morgonen efter:
- Cyklade barfota och köpte mjölk+smör och bakade scones, igen!
- Lyssnade på CocoRosie's "Beautiful Boyz" på repeat i tre timmar.
- Drack röttvittvin och vodka.
- Blev ritad på av Rövardottern och bestämde hur var vad min nästa tatuering ska bli.
- Försökte få popcorn att poppa med mobiltelefoner
- Såg på Teknikers "glödlampor och CD-skivor i microvågsugnen-show"
- Sjöng "vem kan segla förutan vind" i repeat i en halvtimma.


Det passar sig med sommarlov nu.

all thoose beautiful boys

I mitt veckohoroskop den här veckan står att jag borde fokusera på lek och fest istället för arbete och det är jag helt enig med, men how to när allt läggs på hög framför mina fötter och jag inte har tid för någonting annat än att avsluta terminen.

Tyskens kickout get studentrådet stress stress stress, Moskvafilmen ska avlutas och packas ihop, skrivbordet städas, kinder pussas hejdå, flashmob i Oslo attendas osv osv.

Idag fick jag dessutom en roll i en tv-film: Naken död brud i blodigt badkar. Tusen spänn för sn nakensession tre gånger kortare än krokiisessionerna som jag får 350 för. Det är ju bara så bra det kan bli, särskillt med tanke på min kassa ekonomi.

Alltså.
Vilken jävla dag:
1. Ingen frukost, inget snus hemma, vilket borgade för den äckliga innan-frukostpromenaden jag måste ta till skolan ibland. Kom utsvulten och genomkyld till mitt (icke städade) skrivbord och började jobba på att åtminstone FÖRSÖKA förstå dreamweaver istället för att äta. Kom ihåg terminsevaluering helt plötsligt och trodde i en panikartad minut att jag hade missat den.
2. Donna kom till skolan med världens största svarta sopsäck fylld med kläder som hon skulle slänga. "Här slängs inget" är min stående princip när det gäller kläder, så jag började rota och rätt snart kom jag på att hennes gamla kläder- sen hon har gått ner en massa i vikt- passar min kropp perfekt. Alltså begåvades jag med en helt ny garderob, från dressade klänningar a la Marilyn och Audery, till söta hattar a la Amelie och fräsiga kavajer a la Biziniz 2008. Mer dressat än min vanliga grunge/whatevva-attityd till kläder, men what's free fits!
3. Evaluering. Helt woot woot med lovord både fram och tillbaka. Den asiatiska superstjärneregissören, som jag var så orolig inte skulle tycka om det jag gjorde, kallade mig "en av hans mest intressanta elever" (via mail) och Arkitektläraren/rektorn var more then thrilled över sista terminens resultat- vilket fick mig att inse att det är ju jag också. Men det var länge sedan jag har gått igenom så tuffa processer som jag har gjort de senaste månaderna.
4. Hela uppåttrippen bröts lika plötsligt som den hade kommit då jag när jag kom ut från evalueringen fick reda på att Tysken tydligen hade blivit utkastad från skolan. På alldeles för lösa och flummiga anledningar har den enda som kan besluta det- deras rektor, ivrigt påhejjad av sin assistent som minst sagt har ett ont öga till tysken, sagt att han "inte är en skådespelare", och "inte är engagerad nog i studierna". Satt på trappan och sörjde, pratade guidlines för skolan och hur i helvete vi kan protestera mot beslutet.
5. Tankarna som snurrade runt fick vila i en timme då jag somnade i Teknikerns bil påväg till Sverige för snus och vin. Fyllde på för avskedsfesten på fredag för Barbie och Krullet som lämnar skolan efter att utbytesåret är färdigt. Att sitta på en tom parkeringsplats med en grillad med mos och dricka Pucko till var lite balsam för tankar och själ. Att ha kylen full med mat och snus lugnar nerverna. All good.
6. Möte om utkickningen och sättet det har blivit behandlat på. Arga röster och sorgsna ögon. Vi förlorar en i familjen- vad göra? Diplomatin segrade och vi ska alla skriva under politiskt korrekt formulerade klagomål. Löftet om scream and shouts om ingenting görs fanns ändå där.
7. Missade såklart första EM-matchen. Mantrat idag har varit "friends is more imortant than fotball, friends is more important than fotball, and you'll see the second period after the meeting" (ja, jag tänker oftast på engelska) men nyheterna gav mig 2-0 beskedet och jag fick jubla lite med min fellow Swede Nyman i ataljeen.
8. Hem i regn och jag njöt. Sömn i storm och det är som att sova sked, fast på en replängds avstånd.
Godnatt

Hade en av dom bästa dagarna på länge igår, då jag mötte upp Rövardottern på vallen och låg i solen och lät den steka våra bleka vinterbröst. Åt way to expensive och way to good cafémat, rökte cigaretter och drack blilligt vin rakt ur flaskan. Var tipsy redan klockan fyra och fortsatte förlora förståndet på en två tre ställen i byn. Vin, vin, vin, vi pratade om KILLAR och kärlek och hemlängtan, jag grinade lite men skrattade mest.
Snus och cigaretter, vin, vin, vin, solen som gick ner och sedan började gå upp igen, folk som kom, folk som gick och brudcrushen som helt plötsligt var där men var så fantastiskt otrevlig och inte alls rolig att jag inte ens orkade prata med henne. Rövardottern som helt plötsligt låg på trottoaren utanför och ville sova, men nej, mer vin, mer sommar, mer lukt av bränd hud och mer fniss på gatstensbeklädda gator.
Som sommaren ska vara.


Idag: pank, rufsig och helt jävla vad fan håller jag på med.

Men det var det värt.

och sitter i Røvardotterns sæng med en halv flaska vin under sommarklænningen. Med en brinnande længtan efter kyssar (aka att sommarragga) och mer vitt vin førsøker jag øvertala henne att åka øver floden med mig. Men det verkar inte bli något. Kanske bara ett glas på studentpubben.

Men sommarkyssar i sommarnætter!
Vinfylla och dansa på gator!
Solljus och bara brøst hos en Telefonløs Man!

Gimme!

Sitter i finaste sommarklänningen, det enda rosa plagg jag äger, och lyssnar på en så töntig skiva som "ljuva svenska visa". Någon sort reaktion på morgonens hemlängtan, antar jag, som botades med ett jättedyrt tvåtimmars-samtal med min allra käraste Mama. Hon är som ingen annan, sådär lite fint tantdum som bara en mamma kan vara, sådär gulligt sentimental som bara femtiplussare kan vara.
Vill vara på hennes balkong och lyssna på Wihe och bli lite halvpruttig på lyxigt rödvin. Vill ha de där kvasiinterlektuella samtalen bara hon och jag kan ha, om konst och politik, där jag har utgångspunkt i teater och socialism, hon i humanism och övergiven socialism, fast hon inte erkänner att den är övergiven utan jämnt försöker styra om samtalet när jag kommer in på det.

Anyway, hon är så fin, min mamma.
Men jag sitter i Norge, till min stora bitterhet, med två flaskor vin, och väntar på att folk ska dyka upp från ingenstans, så jag kan få vara somrigt full i rosa klänning och sandaler. Det är något speciellt med att vara full i rosa klänning.
Hela dagen har varit så sjukt emetionell att jag tillochmed blir tårögd av Magnus Uggla som otippat finns på den där jävla skivan jag lyssnar på. När han sjunger:
"Jag hade fått span på en dam
som kan en att få monogam"
tänker jag på en gammal vis-skrivande vän som hyllade de textraderna som något av det bästa som har gjorts när jag var sjutton-arton och fick hänga med honom och Brorsan i hans indruckna lägenhet. Jag tänker på mina festivalsommrar och Trädgården med Gudinnorna, på Metropolis bakgård med blödande fötter i pumps och på att komma hem efter den första gången jag var borta, till lägenheten med Ninjan (aka BFF) och alla andra Gudinnor. Jag tänker på hur det faktiskt ska vara en schlager att komma hem. Hur det ska vara fantastiska vänner med banderoller som kastar godis över en, som första gången. Men att vara borta och komma hem är som att förlora oskulden- när det är gjort går det inte att ta tillbaks.
Skillnaden är att jag inte för mitt liv skulle vilja ha tillbaks min oskuld- men min första hemgång tar jag tillbaks anytime. Bara för att få tillfälle att vara sådär väldigt överlycklig över att se alla igen. För att kunna låtsas som om jag aldrig kommer lämna dom igen, för att kunna låtsas att jag inte ska åka tillbaks någonsin.

Det har varit en emetionell dag. Sol och sommar gör mig nostalgisk.

Jag har en bästa vän. En BFF.
Hon är underbar- begåvad blivandedesigner, vacker som en sommarmorgon, finaste fnittret och bästa, bästa, bästa vännen.
Vi har kännt varandra sen dagis, då vi var en trio på två flickor och en pojke, och det är något speciellt med att ha kännt varandra så länge. Man sitter liksom ihop litegrann. Även fast jag aldrig träffar den snoppbeklädda delen av vår gamla trio längre, känns det inte alls konstigt när jag ibland springer in i honom.

Min BFF har en syster, sötaste lillasystern som har haft det jäkligt tufft under skolåren med Aspberger och allt vad det innebär. Så  tog lilla kråkan studenten igår. Hon fyller 20 nästa vecka. Det är så jäkla sjukt.
Lilla extrasyrran, babyn, har tagit studenten och här sitter jag i Norge och är så jävla bortkopplad från mitt riktiga liv att jag inte ens har koll på datumet så att jag kan ringa och säga grattis.
Så är det rätt ofta. Man har en vardag här, men ett liv som känns mer riktigt hemma. Ändå misslyckas jag jämnt att hålla koll på vad som händer därhemma- mest för att det är för mycket att hålla koll på här.
Jag är så trött på det- trött på att ha två liv och alltid behöva kämpa för att hålla båda levande. Trött på att känna det som om jag inte passar in i varken det första eller det andra. Trött på att jobba och inte ens kunna blogga om någonting annat för att allting annat är en dimma och min hjärna är en stor gröt av skolrelaterad skit- trött på att få det kastat i ansiktet att jag försummar mitt liv hemma och jag är framför allt trött på att komma hem och inte hänga med. Inte vara nära längre.

Man är i någon jävla mittenfåra, där man inte kan komma nära och inte heller långt bort. Jag har valt det här livet, på den här platsen, men jag har inte valt den över mitt andra liv, bara i väntan på det. Jag vill inte att tiden ska slakta allt det jag har därhemma, eller allt det jag hade. Det skrämmer mig att tänka att det kanske kommer bli så.
Om jag tillochmed glömmer bort hennes student.
Det är illa.

"Coldplay är medelklassens medelålders Radiohead " 
- Krullets Beundrare (aka Toffeln)

Sista sidan på boken (!!!) och jag hänger med Krullet och hennes Toffel som tar ledigt från jobbet bara för att hjälpa henne samt så att hon kan få röka hans ciggaretter. Det blir istället för mina, iförsig, men jag tycker fortfarande synd om honom då Krullet är i ett väldigt troget stadie (pojkvän sen åtta år tillbaks) och han aldrig kommer få ligga hur mycket cigg och öl han än ger henne.
Stackars.

Designerklishén övergick igår till konststuderandeklichén när vi tillslut slutade jobba och satt på bakgården med öl och analyserande av fåniga grejjer som typ nazismen och svenska språket. Jag antar att vi var för trötta för att gå djupare än så- det är ju ändå slutspurt.
Jag raglade hem förvånansvärt tidigt med one to many under västen.

Så, imorse hittade jag ett tveksamt komponerat blogginlägg som låg opubbat, och käre läsare, jag kan inte låta bli att ge er det, mot alla odds.
(Kan tilläggas att jag inte kunde tända min sista cigarrett påvägen hem, min tändare fungerade inte):

Okej.
Jag har en tändare. Grön, söt, liten. Bara det att den är knäpp som fan:
Ibland fungerar den alldeles utmärskt. Stora, fina lågor som man tacksamt tänder sin ciggarett på. Men ibland bara lägger den ner.Den ger fortfarande stora, fina, hoppingivande gnistor, men den vägrar ge en enda låga att tända på.
Fortfarande tror man att det kommer fungera, gnistan finns ju där, men nej.
Så glömmer man bort den söta, lilla tändaren ett tag. Testar den ibland, men den fungerar ju inte, så what's the point.
Men en dag ger den lågor igen, helt plötsligt.
Man förväntar sig gnistor, men det kommer en prima låga.
Man börjar använda tändaren igen, det är ju ändå en favorit. Tills den helt plötsligt börjar strejka igen.
Gnistor, men ingen låga.
Hopp, men ingen action.
Snack, men ingen hockey.
Tills nästa gång tändaren bestämmer sig för att light my fire.

Rådiggar InDesign 24-7 nu, stackars maccie kryper på knäna av allt jag lastar på henne (ja, jag anser att min dator är en hon).
Beter mig som en störig designer som sitter och kjedjeröker och klickar runt på datorn. Fast egentligen vill jag bara gå hem och kolla på en jättedålig teveserie (Samantha, who? höhöhö) och käka popcorn.
Men ujujuj, vad roligt det är när allt kommer samman och man faktiskt har någonsorts bok framför sig. Ujujuj, vad roligt det är när Krullet editerar mina kvasiinterlektuella texter om sex och att bo, och tycker dom är smarta. Ujujuj, vad mysigt det är att sitta och layouta med Krullet och hennes beundrare som jobbar runt mig, utomhus på galleriets bakgård, med en öl och ett nyköpt packe Lucky Stike.
Ujujuj, vad jag känner mig som en klyscha.

<3 <3 <3!!!!

Alltså OMG nu har jag precis fått reda på att Mobillösa Mannen nu inte enbart är Mobillös utan HELT telefonlös- han har sagt upp sitt hemtelefonnummer.

Jag fattar inte. Nu finns det inget sätt att få tag i han alls, han har inte internet heller. Och jag vette fan vad han gör om han typ vill träffa någon- går ut och letar efter personen eller????
Som om det inte var komplicerat nog (för mig) utan mobil! HERREminskapare!

Mina bäbisar made the news och tidningen felciterar mig förståss och påstår att jag vill att folk ska bli "inspererade", "tända till" och få "lust till att leka lite". Så kan det vara, tycker mest att det är roligt, men när färjekarlen skrockar "Så du har studerat kama-sutra, du" så blir det lite oroväckande. Än så länge är det helt lugnt.
Följer diskussionerna om artikeln med mycket nöje. Folk verkar förstå humorn i det hela. En mamma vill ha cencur, och en annan tycker att dom inte är särskillt välgjorda, vilket dom inte skulle vara heller, så no hurt feelings. Rövardottern håller brandtal och försvarar mig i en annan kommentar, skönt att inte behöva gör det själv.
Jag är så trött, så trött.