Analt Läckage

Mardröm:
Att påbörja sin portfolio med en krashad hårddisk en månad bakom sig.

Situation:
Sitter i timmar efter timmar och försöker komma ihåg varför jag valde vissa detaljer, hur jag skrev vissa texter, mailar om specifika bilder som är utspridda runt jordklotet

Konsekvens:
Fortfarande i pyjamas. Kanske missar skolfesten Räven ska ha ikväll, fast jag har valt outfit och allt. Sliter mitt hår.

Alltså, sitter o skriver på förläsningar hela dagen, första gången vi sitter ner o lyssnar, ba WOAW, men jag blir så uttråkad att jag blir kåt och så kåt att jag blir utråkad- ond cirkel. Det här med att bli kåt för att man är uttråkad är ju en grej annars, händer jämnt. Anyway, sen efter går jag på studentrådsmöte *engagerad* och formulerar viktiga brev om guidlines och rules and regulations och gud vet vad sen är jag så jävla trött på att stirra på mitt tangenbord och ordbajsa att jag bara vill gå o lägga mig. Så då gör jag det.

Imorgon ska jag borsta och tvätta håret!!!! Älskar den dagen, varanan fredag. Kräver lite planering eftersom man typ får hjärhinneinflamation om man inte eldar som fan innan man går in i duschen och blöter håret. Men ÅÅÅÅ vad jag älskar mina hårtvättsfredagar. Spännande liv, liksom! Tvätta håret- veckans höjdpunkt!!
(OBS, mitt hår är aldrig fettigt äckligt, det tog ett tag att träna upp det så jag bara behövde tvätta det varran vecka, men nu är det så och det enda som händer är att det kliar lite och blir rufsigt som fan när det börjar närma sig tvättfredagen. Röklukt och sånt löser jag med hårspray som luktar PINK STRAWBERRY, så jäkla praktiskt.)
(OBS2, Jag är inte hippie även fast jag inte tvättar håret så ofta)

Inte för att rollerna är omvända. Men vi visste hur man lever på nudlar och knäckebröd innan börsen krashade. Så nu har vi en del att lära börshajjarna.

Idag är en sån dag då jag vaknar tidigt, tidigt för att gå och titta på en festlokal innan skolan startar
då jag äter frukost mellan designing av en projektpresentation,
då jag inte hinner äta lunch,
då jag har fler möten och tider inbokade än vad jag har timmar,
då jag stupar på mållinjen med en scen kvar att analysera i manuset,
då jag springer upp för trappan till kantinan för att ha ett möte istället för att äta middag,
då jag efter mötet har klass. Sen ett till möte. Sen en film som måste ses. Sen manuset.

Jag väntar så på den dagen då jag kan klona mig själv och skicka iväg kopior av mig.

Men jag älska't ju!

Gud vad glad man blir när man googlar sitt namn och hittar mer än 5 artiklar som handlar om the shit I (will) do for a living.
Tre på ryska.
Två på norska.
En på svenska.

<3!!!

Det gör att jag känner mig levande och död på samma gång.
Can't live with it, can't live without it.

Nu ska jag grina mig till sömns och sova tyngre än vad jag har gjort någonsin.

Aldrig att jag lägger av med det här.

(-alltså, sorry för kryptiska, sjuka inlägg. Min hjärna är för trött för någonting annat. Det blir bättre efter en lång natts sömn och ingenting på schemat efter isopor, budget och ansvars-fixning. Det är inte alltid lätt att vara den som styr upp)

Jag är upptagen med Ahlgrens bilar, HubbaBubba och Glamrock.
Återkommer om ett par dagar.

Projektet vi jobbar på just nu innebär bl a att gå runt (in public, I might add) i små käcka kostymer a la Nanny eller kanske Sekreterare/Sköterska anno 1950, med full make och hår till det.
Utåt sett är vi svala, profissionella, upptagna. I skolan är vi Konstnärer med stort K och diskuterar vikten av kostymens repetition och möjligheterna att skapa en myt med den.

I hemlighet njuter jag av att mitt största jobbrelaterade problem för tillfälet är att få läppstiftet att hålla färg hela dagen.
I hemlighet känner jag mig strikt sexig och har dirty dreams om Puppys respons på underkjolen.
I hemlighet tycker jag att det är fantastiskt att ha en kostym som gör det legetimt att flirta hejdlöst.

I hemlighet powernappar jag i den värdigt strukna kostymen och drömmer en dröm där Mobillösa stryker mig över kinder och säger "Jag vet vad du vill. Men du måste bara ha tålamod" på klingade svenska. När jag vaknar är kostymen skrynklig men det finns en ny sorts säkerhet i bröstet.
Tålamod.

Allt är lite hektiskt nu, med kära återseenden och öl med familjära ansikten i soffor som har mitt stjärtavtryck. Så det är mycket liv lite internet som gäller de närmsta dagarna och det allra bästa är att jag faktiskt gillar/superdupergillar livet jag lever.

Även fast man slits mellan två liv, två städer, två personligheter.
Även fast jag kommer till den här staden och börjar spana efter Mobillösa direkt.
Även fast Kompiscrushen fortfarande finns i hjärta mage sinne, speciellt efter gränsöverskridande handhållning sista kvällen i Stockholm.
Även fast jag inte vet än vad som är mer viktigt kvarstår ändå fakta:
det är jävligt skönt att vara tillbaks i min egna, galna vardag.
Det är jävligt skönt att vara en del av ett kollektiv igen.
Det är sjukt jävla skönt att sexfantisera om Puppyeyes på tråkiga ljuslektioner för att sedan gå och dricka öl på lärarens bekostnad.

Good to be back, med andra ord.

I mitt veckohoroskop den här veckan står att jag borde fokusera på lek och fest istället för arbete och det är jag helt enig med, men how to när allt läggs på hög framför mina fötter och jag inte har tid för någonting annat än att avsluta terminen.

Tyskens kickout get studentrådet stress stress stress, Moskvafilmen ska avlutas och packas ihop, skrivbordet städas, kinder pussas hejdå, flashmob i Oslo attendas osv osv.

Idag fick jag dessutom en roll i en tv-film: Naken död brud i blodigt badkar. Tusen spänn för sn nakensession tre gånger kortare än krokiisessionerna som jag får 350 för. Det är ju bara så bra det kan bli, särskillt med tanke på min kassa ekonomi.

Rådiggar InDesign 24-7 nu, stackars maccie kryper på knäna av allt jag lastar på henne (ja, jag anser att min dator är en hon).
Beter mig som en störig designer som sitter och kjedjeröker och klickar runt på datorn. Fast egentligen vill jag bara gå hem och kolla på en jättedålig teveserie (Samantha, who? höhöhö) och käka popcorn.
Men ujujuj, vad roligt det är när allt kommer samman och man faktiskt har någonsorts bok framför sig. Ujujuj, vad roligt det är när Krullet editerar mina kvasiinterlektuella texter om sex och att bo, och tycker dom är smarta. Ujujuj, vad mysigt det är att sitta och layouta med Krullet och hennes beundrare som jobbar runt mig, utomhus på galleriets bakgård, med en öl och ett nyköpt packe Lucky Stike.
Ujujuj, vad jag känner mig som en klyscha.

<3 <3 <3!!!!

Mina bäbisar made the news och tidningen felciterar mig förståss och påstår att jag vill att folk ska bli "inspererade", "tända till" och få "lust till att leka lite". Så kan det vara, tycker mest att det är roligt, men när färjekarlen skrockar "Så du har studerat kama-sutra, du" så blir det lite oroväckande. Än så länge är det helt lugnt.
Följer diskussionerna om artikeln med mycket nöje. Folk verkar förstå humorn i det hela. En mamma vill ha cencur, och en annan tycker att dom inte är särskillt välgjorda, vilket dom inte skulle vara heller, så no hurt feelings. Rövardottern håller brandtal och försvarar mig i en annan kommentar, skönt att inte behöva gör det själv.
Jag är så trött, så trött.

Igår gick det upp för oss att det bara är tre veckor kvar på terminen.
Att vi sen måste packa ihop våra överarbetade skrivbord, lämna in den sista och största uppgiften och gå ut i det riktiga livet ett tag.
Igår kunde man se ett lätt drag av panik dra genom ansiktena på både en och två konststudenter.
Men jag har mitt på det torra.
Jag fick jobbet.
Det jag ville ha.

Min strimma av panik handlar om ett projekt som ska vara färdigtänkt helst igår men som inte alls existerar.
I'm done as an artist. På allvar alltså.
Men vemfan orkar bry sig.

Diskussionsbord om olika former av offentlig konst
"So, if I kill birds, is that landart?"
"Why would you kill birds! I mean, it depends how you do it..."
"Yeah, I could kill in a artistic way!"

Om rådande kroppsideal, vår arkitekt-lärare:
"Well, now it's only a line with two circels in the space"

Krullet efter att ha sprayat fem stenciler till vår fiktiva kommun som kommer härja runt idag:
"This isn't white... It's clear-varnish! I thought it was a little bit light.."

Sjukt mycket att göra, har kommit hem efter tio den senaste veckan varje dag, och idag är det performance, vilket betyder ännu mer att göra. Så när jag kommer hem igår, efter en trettontimmarsdag utan mat, så möter hon jag delar lägenhet med men typ aldrig träffar (hon spenderar mest tid inne på sitt rum) upp mig i dörren och bara "Kan du städa imorgon, det är så himla skitigt här". Det är inte alls skitigt, hon städade ju förra veckan. Vi har en överenskommelse att vi städar varannan helg, men jag menar, kan jag snälla få välja själv vilken dag jag ska städa på. Så jag bara "Eh, nej, jag har ett åttatimmarsperformance imorgon och sen behöver vi städa efter det så jag lär ju inte vara hemma före tolv och då kommer jag nog vilja äta och sova, vilket är precis det jag måste göra nu om du ursäktar." Och då har hon mage att bara "Jaja, men jag vill att du städar imorgon!"

Va, liksom! Hörde hon inte nyss att jag skulle jobba typ femton timmar medans hon sitter hemma hela dagen? Fattar hon inte att jag inte kan var lite flexibel med min dag och bara "Jamen, hejdå, publiken, nu går jag hem och städar i några timmar för att den jag delar lägenhet med inte kan vänta en dag"
HerreJävlaGud!

 
I måndags hade vi på min konstiga konstskola skulptur på schemat hela dagen. Vi har gjort det förr och skulle bara fortsätta på våra ansikten. Ansikten utan modell, vilket vår lärare (en exhippie) kallar "låta ett ansikte växa fram från ditt inre".
Det gör ingenting att hon är sådär kvasiromantisk om att skulpterera, man vänjer sig vid sånna personer om man hänger i konst/teater-kretsar tillräckligt länge. Diva-stereotypen är way worse, så på något sätt är jag glad över hennes fina engagemang i hennes elevers inre. Och faktum är att dom som försökte tänka och analysera leran (vi gillar att analysera) inte alls lyckades, det blev liksom bara... fel. Jag kom in en halvtimme försent med värsta ursinnesutbrottet under huden, för att jag efter att ha blivit bestulen på allt jag äger utom maccien, omöjligt kan få tag i mina pengar utan ID, och för att skaffa ett nytt ID måste jag ha mina pengar. Ond cirkel.
Så jag var arg och började utan vidare kasta på lera på det där ansiktet. Så plötsligt var han där. Brorsans mun, käke, haka och näsa, Mobillösa Mannens sovande ögon. Så stod jag och såg in i ansiktet på de två männen jag alltid vill ha nära mig och började för en sekund tro min hippielärare. Började nästan känna mig känslomässigt bunden till lerklumpen. Började tänka, att det kanske så jag vill att det ska vara, kan man blanda dom två, kan man göra den ena stabilare och den andra vildare, den ena mer ärlig och den andra mer svårtolkad, den ena (fan det här är elakt) dummare och den andra en aning smartare. Då skulle jag ha haft den perfekta mannen, förstås fortfarande introvert med drogproblem och dålig klädsmak, men jag är ju en DramaQueen, så något måste jag ju ha.
Sen förstod jag det absurda i situationen och gav honom en sista klapp på pannan innan jag packade in honom och gick hem till Dolly o lagade mat plus spelade GTA4 hela natten- och Gud, vilket vackert spel!

Jag har ju som sagt blivit bestulen på min plånbok, mitt pass och min telefon. Det är helt okej, jag klarar mig rätt bra utan alla dessa ting. Vad som inte är okej är att mitt visa-kort låg i plånboken och att jag nu har ätit Werthers Orginal till middag och faktiskt överväger att återanvända snusen i en gammal snusdosa.
Mina kontanter tog slut, helt enkelt. Men jag sitter snällt och väntar på att banken ska få sin act together och ge mig ett nytt kort.
(Det har egentligen inte gått så länge sen jag spärrade det, men jag blir lite halvnipprig av nikotinbegär)

Jag tänkte att bristen av kontanter skulle vara inga problem då jag allt som oftast står krokiimodell på måndagar och cashar in 350 kronor svart på två timmar, men min telefon är ju också stulen, vilket gör att the Naked Guy (han är ju inte naken, det är ju jag som är det, men likväl kallas han så) inte har fått tag på mig och då ringt en dansare på skolan som jag vet att han tycker sämre om men som han kunde få tag på.

Krokii är annars ett sjukt roligt och lärorikt sätt att tjäna pengar på. Det är utan tvekan det allra roligaste jobbet jag någonsin har haft, och varje gång jag klär på mig efter att ha varit naken framför ett gäng fyrtioplussare med skissblock känns det som om jag och min kropp har fått en ny kompisrelation. Det känns inte alls underligt att stå framför andra människor, det underliga händer inne i mig själv. Eftersom jag förväntas leverera somewhat intressanta poser med tyngdvikt och lodlinje och perspektiv i tanken så måste jag stiga ut ur min kropp och betrakta den från utsidan- objektifiera mig själv, inte på ett sexuellt sätt, utan verkligen som ett objekt, en sak. Det gör jämt att jag får så stor respekt för allt det min kropp är och är kapabel till, jag blir tacksam över att vara begåvad med ett sådant finstilt maskineri.
I början trodde jag att det skulle göra att jag gled längre ifrån mig själv, att kropp/själ-kopplingen suddades ut mer, men tvärtom har jag aldrig varit så mycket jag i min kropp som jag är efter ett krokiipass. Vilket delvis kan förklara varför jag har sex på ett annat sätt nu också, men bara delvis.

Vad som också är roligt är att se hur folk ser en- hur dom tecknar mig. Konstnärskvinnan som gör min hårknut lika stort som mitt ansikte och tecknar dit en hel massa illröda lockar, eller arkitekten som låter mig vara kvinnligt grundad i marken på ett nästan ryskt vis, eller den före detta ståupp-komikern som alltid får min blick att vara så väldigt frånvarande, men mina händer så väldigt detaljerade.
De är fantastiska, människorna som ser mig naken två gånger i månaden.

dagens sanning:


hänger numer vid sidan av mitt skrivbord, tillsammans med en grön postitlapp där det står "Du Är Människa" och en bild på en läskig hund som håller på att tugga i sig en okänd persons högra hand.

Ok, jag drar till Berlin om några dagar, vilket jag ser så sjukt mycket fram emot, har aldrig varit där, åker som studieresa med skolan och fatta festen när 30 konststuderande hamnar i landet av billig sprit och cigaretter. Där kan man verkligen leva ut sin dekadenta konstnärsida!

Idag fick vi programmet och vi ska hinna med allt det som en vanlig turist hinner med på en månad, på fyra dagar. Jag bryr mig inte så mycket, hårt liv klarar man lätt av i några dagar, och vår rektor hade gracen att iallafall ge oss dagen då vi åker hem ledigt.
Vi ska hinna med:
Tre föreställningar (Bara högkvalitativt superavantgarde förstås. Vi snackar Wilson och Castorff)
Fyra museum (inklusive judiska museet OMG OMG!!!!!)
Tre "stadsvandringar"- bl a en om urban scenography
Två backstage-besök
En halvworkshop
Tre möten med analyserande av vad vi har sett
Supa, knulla och slåss
Ev. Äta

Jag menar, känner man sig inte som en dekadent och global konstnär efter det här så kan man ju lika gärna skita i det.

Jag borde verkligen ha jobbat idag. Vi har presentation på torsdag och jag känner ända ut i fingertopparna att den asiatiska superstjärneregissören kommer bli grymt besviken på mig. Jag kommer också bli besviken på mig själv.
Jag har en idé. Han kommer gilla den. Men jag har ingen aning om hur jag ska presentera det så då kommer det ändå falla platt.
Det värsta är att det enda jag har gjort idag är det där testet och glott på dålig tv.
Det värsta är att det enda jag har gjort i helgen är supit, knullat och slagits.

Det får bli en allnighter, helt enkelt.
Allt för asiatiska superstjärneregissörer och konsten!