Analt Läckage

Så folk svirar runt, drar till rockbaren för att skaka tass och rumpa med Mobillösa, men jag stannar hemma med chokladen som var på rea och nytvättat hår. Jag vill inte ha folk omkring mig ikväll, jag vill sitta här och vara ensam, gå och lägga mig i resonabel tid, för en gångs skull inte vara bakfull på jobblördagen. Tillochmed om det betyder att jag går miste om att trassla in mina händer i Mobillösas- när allt kommer omkring så är doften från nytvättade lakan och varma tår way better. Men det är bara kvällens sanning. Dessutom tror jag att Mobillösas casefile ska hållas stängd, det är egentligen ingen väg jag behöver vandra ner igen. Det är bara fint att veta att vägskälet existerar. Men shit, *metaforisk*!

Gjorde världens finaste födelsedagspresent till en long lost friend, vars porträtt hänger på min vägg vart jag än flyttar. Jag i samma pose brevid den bilden, samt ett mail som räknar upp alla ställen den har hängt på. Ska bli roligt att se reaktionen från henne, vi har inte haft kontakt på ett tag, men jag saknar henne verkligen.
BFF mailade också och frågade planeringsfrågor om tjugifemårsdagen, det är två-tre månader kvar och jag freakar lite. Men ju mer jag tänker på det, ju mer vill jag ha det hemma, i Stockholm. Med alla long losts som man kan bjuda in, träffa igen.
Kompiscrushen stannar i Sverige och kommer inte till mina nybäddade lakan för julfest. Besvikelse, men jag träffar honom under jullovet och förr eller senare måste han komma hit, när han ska på auditions för skolan. Jepp, han ska söka, och jag tror fan att han kommer komma in också.

Det är så skönt när mina roomies är hemma och eldar som fan, de har rummet under mig och det blir fem gånger varmare än vanligt. Perfekt för hårtvättardagen. Dessutom kan jag gå o lägga mig utan att proppa spisen full, de går alltid och lägger sig långt efter mig och håller det varmt. Fina, fina roomies. Och gud i himlen, tack för nytvättade lakan!

Jag åt frukost, la ved i spisen, sen satte jag min i fåtöljen med min tredje hand, min förlängda själ i knät och jag har fan inte rest mig upp än.
Den här dagen har spenderats uteslutande framför min maccie- som kom tillbaks med nytt operativsystem, ny hårddisk och bara några små, fixable problem. Tyvärr var den gamla alltför bortknullad för att de skulle kunna göra en data-recovery utan att jag skulle behöva betala tonvis med pengar min stackars studentkassa inte har, men det gör inte så mycket. Det mesta finns utspritt på olika datorer hos olika vänner och på något sätt känns det skönt att börja på ny kula. Kunna sortera upp och organiesera på ett helt annat sätt- jag hade bara sorterat igenom en bråkdel av mina bilder i iView när den dog, nu kan jag göra allt det från början. Ingen panik, inga problem.

Puppy har dragit vidare till nya vidder, verkar det som. Ingen panik, inga problem. Kanske fick jag för mig att jag ville leka matte ett tag, jag vet helt säkert att jag tyckte att vi hade det bra. Men jag tror och antar att det här är så långt vi kom och så långt vi någonsin kommer komma. Han har ett klassiskt hora/madonna-komplex, jag har ingen lust att än en gång uppfylla rollen som horan, given till mig av både mig själv och honom. Så vidderna är öppna igen, ensamheten är här igen, men det känns inte så farligt. Så länge det finns ved och vänner och vin.

Så länge det finns ved, vänner och vin och fester med tema "sex, magical dragons and rock'n'roll" att gå på.

Somnade ifrån min i min hjærna bokade tid att gå och hæmta hårddisken på och fortsatte sova tills elden hade socknat och det blev helt svinkallt i rummet, vaknade liksom upp av att jag det kom røk nær jag andades och mina lungor typ dog av køld.

Iallafall så ær ju inte det några større katastrofer. Jag har øvar upp mina skills i att elda nu så det tar i snitt ungefær en minut att få tillbaks fjutten, sen tar det i snitt en halvtimma innan ett svinkallt rum har blivit ok-kallt. Okej før att sitta och typ læsa fem centimeter från spisen iallafall. Två timmar før sov-varmt rum.
Smuts gør ett rum varmare- det ær sant! Kanske inte smuts som i smuts, men lite prylar liksom. Skulle så gærna vilja bo på "det smakfullt inredda gamla høloftet i vitt" men det funkar fan inte, måste lægga ut mattan som har legat utomhus i sommras, och typ hænga upp lite sunkiga filtar på væggarna och ha mycket prylar och møbler vid væggarna før att det ska hålla værmen. Herregud, det ær ju faktiskt ett HØLOFT. Det blir liksom aldrig rent. I vanliga fall bryr jag mig inte, men nær jag kom ner till Køpenhamn och det EXTREMT rena hotellrummet (får fan panik av EXTREMT rena saker, speciellt mænnsikor, kænns liksom massmørdaraktigt att vara extremt ren *kollar på Dexter før mycket*) så kænde jag mig assmutsig och var tvungen att gå och dusha, fila naglarna och køpa en ny "fræsh" vit pyjamas på HM. Okej, den var på rea och kostade bara 30 spænn, men nær ska jag få anvændning før en "søt" vit pyjamas a la linne och boxertrosa med rosetter, nær jag i vanliga fall sover med typ understæll, fleecebyxor och halsdduk? *sexig*

Køpenhamn var ju kærlek iallafall, vi kørde den klassiska "svensk i danmark", och drog rætt från barerna till fruksotbuffeen och sånt. Hittade nån kille som høll min hand "i smyg" før att han trodde att Brorsan var min kæresta, och en annan kille som gav mig ett par solglasøgon, inte alls i smyg, utan utmanande før att typ inte gillade Brorsan och skulle reta honom genom att ragga på hans brud. Haha, tji fick han liksom!
Underligt, vi har verkligen blivit sedda som ett par hela helgen, det har typ aldrig hænt førrut. På hotellet tog dom tex før givet att vi ville ha dubbelsæng och det tog oss tre minuter att øvertala dom att vi inte behøvde ha det.
Sjukt komplicerat att ragga danskar nær alla tror att man ær ihop med sin Brorsa, iallafall. Den dær hand-hållar-snubben hade jag gærna tagit hem och skedat med både en och två nætter, men det fungerade ju liksom inte, æven fast både jag och Brorsan aktivt førsøkte øvertala honom om att vårt førhållande ær helt platoniskt.

Sen en annan grej- Brorsan blev helt svart och deppad nær vi snackade queerteori och jag fattar fortfarande inte varfør. Vad ær det att bli deppad øver, liksom? Men sen livade jag upp honom med lite lingvistik, då blev allt bra.

Måste dra hem och kolla elden. Efter två nætter på nattbuss klarar min nacke fan inte av att sova i kyla.

... Jag har bara inte fått hårddiken æn och kan inte med att blogga på skolans datorer.

Næsta vecka kommer jag sitta framfør vedspisen med maccien i knæt och tina upp tårna igen. Jag får hålla ut lite længre bara.
Under tiden roar jag mig med att bygga en modell (FYSATAN VAD TRÅKIGT!) och åka till Køpenhamn før drunken-weekend med brorsan. Vi ska bo på hotell med hotellfrukost! *kærlek* Och se bra teater jag aldrig har sett førrut! *jobb-beroende*

Komplett uppdatering nær hårddisken ankommer!

(Min syster har varit hær førresten. Det var ju det finaste sen Jesu fødelse. Herregud!)

Det ær en læskigt konstig dag och jag besøker internet før førsta gången på en vecka. Yep, førsta gången PÅ EN VECKA.
Internetløsa veckan har bestått av att hålla mig vid liv mellan snorkaskader och analrinningar. I GOT THE FUCKING INFLUENSAN! Jag som trodde jag var imun mot sånt trams. Men icke. Och all miserabel misær blev inte ett dugg bættre av att jag mellan snoret och feberdrømmarna inte hade någonting annat att gøra æn att læsa "Bokcirkelns Bekænnelser", den enda boken som fanns att uppbåda i mitt hem, inte køpt eller medtagen av mig dock. Den bara fanns dær.
Och visst, jag børjade så smått med "Performance Analyisis, a studybook", Lacans "Feminie Sexuality" och "the Poetict of Space" men in i helvete, det tunga, engelska språket och allt jag tyckte var intressant men inte kunde førmå min hjærna att reflektera øver gjorde att jag gav upp. Gav upp, stirrade i taket i en halvtimma och læste den andra boken. Den andra boken som nog kan defineras som en "chicklit" før førtiplussare.
Den hær veckan har varit ett rent helvete. Nær jag får min nya hårddisk (320 gig <3 <3 med GRATIS LEOPARDINSTALLATION!!!!) så ska jag tamefan aldrig mer gå internetløs. Aldrig mer, sæger jag bara. Det ær som att førlora halva sitt liv.

Hade besøk førra helgen, av finaste Nyponrosen, som också var en aning krasslig, så vi låg i min stora sæng, såg på Dexter och åt mackor med brunost. Fint med vænner som ær så næra att man kan gøra ingenting utan att ha dåligt samvete. De flesta mænniskor ær ju øverlag alldeles før bajsnødiga efter UPPLEVELSER hela tiden. Herregud, liksom.

Sen, rockbaren igår efter att energin hade kommit tillbaks och jag var utsvulten efter social interaction och att stå upp utan att næstan svimma. Mobilløsa dær, som jag hade hoppats på, men orkade inte ens førsøka, och nær Puppy mot all førmodan døk upp i vimlet (han bor liksom inte i den hær staden) så la jag energin på honom istællet. Han var artig på ett sætt som man ær nær man ligger med varandra men inte ær ihop. Tog en cigg tillsammans, hængde med oss (men JA, jag och folk från skolan, vilka annars???) i en halvtimma, gick sen och roade sig på egen hand (høhøhø) kom tillbaks och sa "jag sitter med mina vænner dærborta, ni ær vælkomna bort, men jag hittar dig sedan nær det stænger så kan vi gå hem tillsammans" och sånnt. Jag fattar ju inte sånt øverhuvudtaget, så jag i min sociala inkompetens tyckte att det var bæst att ignorera honom. Pinsamt, før att sæga det minsta. Sen, nær det stængde gick jag och frågade om han hade någon efterfest på g (i min hjærna: ska vi gå hem nu?) och han var førvirrad och bara "...eh, ja, jag får se, ska snacka med mina vænner, men jag vet inte..." vilket i min hjærna læt som "ja, jag kanske ska hem och ligga med den hær andra bruden, men jag vill inte sæga det høgt" varav jag blev sur och drog. Nær jag var hemma så skickade jag ett (i min hjærna sexigt nonchalant) nonchalant sms dær det stog att dørren ær øppen och han får komma om han vill. Tænkte øver hela situationen en gång till och fattade att i HELVETE, vad min hjærna inte ær med før fem øre. Mig måste man tydligen stalka før att jag ska fatta att jag ær omtyckt eller att det finns ett intresse. Så då slængde jag ivæg ett "alltså, jag vill att du ska komma" också, och gick till sængs med samvetskval och ånger. Trodde att han skulle bara låta bli totalt efter mitt dåliga, oartiga och nonchiga sætt hela kvællen, men efter tio minuter øppnades dørren, steg i trappan, så stog han framfør min sæng och bara "du ville att jag skulle komma, va?"
Så hela natten med Puppy, som verkligen børjar få upp motoriken som fan nær det gæller gpunkts-orgasmer, och jag fick før førsta gången uppleva en multipel orgasm. Alltså EN orgasm som liksom blir flera. Coolt. Somande vid åttatiden och vaknade fyra. Spenderade två timmar i badrummet med rakning och øgonbryn och hår och allt shit som har ignorerats i veckor av stress och sjukdom. Nu, fan, kænner jag mig som en ny mænniska, en ren och nykommen mænniska!

Men FØRRESTEN, det ær så konstigt nær man vaknar sådær sent, før man vet liksom inte om man ska æta frukost eller middag nær man vaknar. Jag åt typ fem mackor. Det ær førvirrande.

Det verkar som om folk går mot höst med ett varsitt pumpande hjärta i handen. Överallt disskuteras det relationer och icke-relationer. Folk frågar mig både en och två gånger om Puppy, och hur det egentligen är med honom, vilken sorts relation vi har. Jag rycker på axlarna och vet inte vad jag ska svara. De fortsätter att pressa på om vi ska bli ett par eller inte, men jag säger att jag inte vet och faktiskt inte bryr mig just nu. Det är fint, det vi har, så varför problematisera det?
Sen kommer jag hem och tar vanliga bloggrundan, läser Veckats inlägg om hur folk katerogiserar sig själva och hur svårt det gör det att hitta någon, när man själv är ett mellanting.

Som queerteori-anhängare katerogiserar jag mig helst inte alls- inte i sexuell bemärkelse, inte i yrkesbemerkelse, hest inte i något alls. Men folk i stort har ett behov av att katerogisera. Det gör mitt liv enklare att förklara mig själv som bisexuell, konststuderande och ung kvinna(*klyshig tjej*). Det är ramar jag passar in i, linjer folk får dra runt mig, om dom vill. Men ibland känner man att ramarna börjar leva mitt liv istället för mig. Att jag tar beslut som en konstnär skulle ta ett beslut, istället för att verkligen känna efter vad det är jag vill. Att det folk ser och uppfattar är mer verkligt än det jag som finns någonstans mellan de kategorierna som folk lägger på mig.
Med orden läggs det en hel del egenskaper på mig som jag kanske har, men ofta inte har (hej Butler). Som det här med att vara "singel". Eller, hellre, att folk gärna vill kalla mig singel eftersom jag så ofta beter mig som en singel beter sig. Det vill säga, inte är involverad i ett seriöst förhållande och ibland har sexuella kontakter som inte betyder att jag ska bli involverad i ett seriöst förhållande.
Jag har problem med att folk kategoriserar mig som singel, jag har ett problem med att tillochmed själv kalla mig singel, eftersom det kommer med egenskaper jag inte tycker att jag passar in i -antingen som den Starka Kvinnan som har Valt Singellivet eller som Den Väntande Unga Kvinnan som kommer Slå Sig Ner då hon träffar Den Rätte (Mannen). Jag vill inte bli ihopkopplad med några av de rollerna som kommer med det ordet, kanhända att jag faktiskt är båda av dom ibland, men jag föredrar att inte bli sedd på det viset. Men vad är då alternativet?
Antingen är det att vara "ofrivillig singel" (läs: despobrud) vilket är ännu värre, eller så är det att bli ihop, för att undkomma ramarna i ett ord jag vill undvika, och rätta mig om jag har fel, men borde inte ett förhållande bygga på att man gillar att hänga med varandra mer än att man vill undkomma ordet som man alltför lätt fastnar i om man inte har någon att hålla i handen. Men det är nog vanligare än vad jag tror, att folk väljer det minst dåliga av två alternativ, av två ord.
"Förhållande" ligger helt enkelt bättre i munnen än vad "singel" gör.

Men för mig kommer ordet "förållande" med mer fasor och ramar jag inte passar in i än vad ordet "singel" gör. Flickvän, heteronormativitet/Del Av Gaykulturen, tvåsamhet... Att vara tillsammans stannar inte bara vid två människor. Det definerar de två människor i relation till andra och det är den här definitionen jag har så svårt för. Jag kan inte med vissa av ramarna som kommer med ett förhållande, jag kan inte med att se omgivningen förändras runt mig då jag inte längre går att kategorisera som singel. Förmodligen mest för att det faktiskt bekräftar att folk kategoriserar mig, och att den kategoriseringen definerar mig i deras ögon.
Ofta drar jag ut på ihop-beslutet. Tycker att man kan bara hänga, varken vara singel eller ihop, mellantinget som är min dröm, den okategoriserbara rymden. Men det kommer alltid till en punkt då "ett beslut" måste tas, och ofta är inte mellantingen del av de besluten. Det är här mitt problem kommer in, för oftast är jag såpass rädd för ramarna "in a relationship"-statusen ger mig, mer rädd än vad jag är för det brutna hjärtat och "AL went from "it's comlicated" to "single"". Ofta drar jag för att jag inte vill bli definerad.
Därför är jag singel.

Fotoveckan avslutades med gediget Får-i-Kål kalas, och den Världskända Fotografen fällde nästan en liten tår då han höjde glaset för sista skålen för den här gången. Det är fint, vi har så mycket folk som kommer hit, och alla verkar verkligen ta med sig något. Vi är vana, välkomnar varje ny person som passerar genom våra liv med öppna armar och öppet sinne. Vi jobbar alltid hårt och engagerat. Vi gör alltid vårt bästa och dom flesta som har kommit hit är alltid genuint imponerade.
Det verkar att som på andra skolor är det inte självklart att man går på föreläsningarna, eller att man dyker upp förberedd varje dag, eller att man på två timmar får en personlig lärar/elev-kontakt.

Vaknade förkyld igår och hade så ont i brösten att jag nojjade ihäl mig då jag också är sen med mensen. Vi har inte varit noga med kondomen, jag och min Valp. Låg och kännde mig gravid och miserabel i sängen ett tag, men sen gick jag över till lite mer reella kriser. Prövade alla kläder i garderoben innan jag vågade mig till jobbet på designerbutiken, som nu har flyttat in i möbel-designbutiken. Jag säljer stolar för 25 000 kronor styck, och det känns liksom inte rätt att göra det i en tre år gammal H&M-klänning med färgfläckar på. Men jag lyckas alltid få ihop det, på något sätt, och fick som vanligt lovord och beröm, de bad mig som vanligt om att jobba mer, men mina tre timmar varje lördag är helt perfekt för min situation.

Lagade middag åt Skärgårdsdoktorn, vi satt i ett varmt träkök, drack vin på tetra och lyssnade på Lugna Favoriter. Det flashiga Vinnarlivet kändes rätt avlägset igårkväll, vi betedde oss mer som två kulturtanter, pratade om saker som inte betyder något men som fyller ut hjärnan. Jag tycker om det, jag behöver inget vinnarliv runt knuten. Jag behöver en vän, ett varmt kök och lite vin. Bara.
Inbakad i en filt på ett golv sen, hemma hos Nyman och Kruid, vi såg en Bergmanfilm och drack irish coffee. Brasan värmde och vi brände popcornen, men åt dom ändå. Tempot passar min förkylning perfekt och som grädden på coffeen fick jag faktiskt mens mitt i alltihop och kunde stryka det orosmolnet från huvudet också.

Det är mycket som är bra nu. Jag trivs väldigt bra i min skolsituation, känner att jag gör bra ifrån mig och lär mig mycket. Okomlicerade vänskapsrelationer där det bara handlar om att vara här, vara nära och vara vänner gör att jag känner mig trygg och att själen känns varm. Puppy, som är min men ändå aldrig kommer vara min, är perfekt för att han alltid är varm, nära- också en väldigt okomplicerad relation. Det är så skönt att känna att man inte nojjar för något alls, att allt är lätt, liksom.
Man behöver inte göra det svårt.

Kommer ni ihåg Ben? Han som jag alrig fick till det med men som fortfarande är typ den vackraste mannen jag någonsin har sett, en aning för dryg kanske.

Vi hade precis en föreläsning med den Världskända Fotografen vi har en workshop med. Han har precis släppt en bok och berättar lite om researcharbetet. Helt plötsligt fylls hela storbildsskärmen av Bens vackra nuna, och han berättar om "Ben, den unga mannen som hjälpte honom så mycket med den-och-den delen."
Jag sitter och rodnar som en liten skolflicka och råkar pipa fram "I KNOW HIM! He's also a photographer...." Som om han inte visste!

Alltså, det är farligt när folk man beundrar och respekterar pratar gott om crushes. Det är som om jag bara vill åka hem till Stockholm och övertala honom om att skaffa barn med mig, nu, på direkten!

Sitter ensam i ataljeen med min musik på högsta volym, alla har flytt byn för hemvecka i respektive hem. Det här är mitt hem, så jag stannar.
Jobbar lite på skisser som skulle lämnats in för en månad sedan, klipper lite ljud, mailar och smsar hit och dit med saker vi har glömt och skjutit upp under projektet. Får min kontroll tillbaks och det är så sjukt skönt.

Ska jobba lite på designerbutiken, ser fram emot det mer än vad jag trodde jag skulle göra. Blir varm i magen när jag ser hur sparkontot för Iran-resa med Brorsan nästa sommar sakta fylls upp.

Fryser utan ved i huset, men täcke på täcke och vetskapen om att vi får en hel pall nästa vecka gör det varmt. Lämnar ugnen öppen på 300 grader i köket och äter middag med mössa, halsduk och vantar på. Det regnar och det passar mitt tempo.
Ser på film om kvällarna, ibland på storskärmen på skolan, oftare hemma under täckerna.
Ingen Puppy än, vill ha den här ensamheten helt för mig själv.

..avslappnad, och nykommen.

Handtralla för första gången på en vecka, äntligen har jag tid (!!!) - Puppy på sms. Det är fint. Vill ha honom på avstånd men näranära.

Projektet är done and färdigt och jag är så nöjd att jag grinar. Underkjol är min nya grej. Nästa vecka: lov, städa, sex (förhoppningsvis) och tvätta. Kankse Göteborg. Kanske Stockholm. Kanske Amsterdam. Förmodligen min säng, Puppy, och ostbågar.

Helgen har varit jobb, organiserande och pangfylla på rödvin.
Känner mig bra från insidan hela vägen ut när hela budgeten och schemaläggning och allt annat som handlar om att organisera och styra upp ligger på mitt bord: Kontrollfreak.
Puppy kom i fredags och var sött trött och blyg. Jag var halvvägs till fest på skolan och det blev ett snabbt möte med sex som huvudsakliga uppgift. Tror att han var påväg ner den här gången, men att jag råkade avbryta honom med hångel. Det är som om han är rädd för min pussy, som om han inte vet vad eller hur han ska göra med den, samtidigt som han faktiskt har seriösa skills när det kommer till att ligga. Får väl styra upp det där också, och faktiskt tala om för honom vad man ska göra.
Gött.

Är trött men inte bakfull, har skippat det dom här dagarna. Kalasfyllan förra helgen har nog ökat min tolerans för hur mycket jag kan dricka utan att bli bakis. Har varit helt duktig hela helgen, jobbat hårt plus typ lagat middag och ätit ordentligt varje dag. Sen sex på det, det känns typ som jag har varit på spa.

Appropå spa så ringde Mamma idag och sa att Syrsan ska vara i Aussie över julen, och det blir jättekonstigt för det är bara vi tre som firar jul, och om hon är borta så kommer det kännas som det underligaste någonsin. Så Mamma föreslog en JULKRYSSNING! Till Riga! Vi ska liksom stiga på en båt dagen innan julafton, vakna på julafton, käka lyxfrulle och sen vandra runt lite i Riga, sen tillbaks på båten och äta julbord! Det är så töntigt att jag ÄLSKAR DET! Och tänk alla konstiga människor som kommer vara på den båten, jag kommer ha konst och karaktärs-inpiration i ÅRTAL efter det här!
Sen kanske jag följer med ett gäng från skolan som ska fira nyår i skidbacken i Sweitz. Fett värt. Det var trettisju år sedan jag åkte skidor sist.

Färdigpackad och färdigstädad väntar jag på att det ska bli tid att få arslet ur och gå   till tågstationen och kliva på natttåget som tar mig till Stockholm.
Stockholm va! Rövhålet alla mina närmaste kallar för hem. Så är det.

Har slut på snus och vägrar köpa nytt eftersom jag ska ju faktiskt åka till landet där det är hälften så kostsamt att ha denna dåliga ovana. Men jag blir nipprig och stressad och av nikotinbristen att jag allvarligt har gjort allt jag hade på listan och lite till och nu sitter med en full packning och väntar. Väntar, kollar futurama, väntar.

Tåget går fem i tio.
Klockan är halv åtta.

Alltså mitt liv, alltså. Man skrattar ju så att man grinar.

Festival i byn och det är konstigt (RART, menar jag) att se de annars folktomma gatorna fyllas upp med folk och all den vanliga festivalskiten. Vem har bestämt att folk som gillar att gå på festival också gillar typ fiskarbyxor och väskor med ohm-tecken på??? Det är inte ok. Vem gillar sånt liksom? Har fan aldrig träffat en själ i hela mitt liv som bara "shit vilken snygg multifärgad väska med ett broderat ying/yang-tecken, den måste jag köpa!" Har vad jag vet aldrig sett dom bäras.

Anyway, vi är fattiga och panka så vi dricker mellanöl strax vid ingången och lyssnar på musiken därifrån. Det är nice.
Det är typ hundrafyra grader varmt och jag går runt med ett tunnt lager svett konstant över hela kroppen, fast det är också ganska nice.

Är undtatt ett norskt eller svenskt ord?

Dear lord, det här händer inte. Jag kan, bara kan inte börja snacka svorska. Det är ju den värsta språkförvrängningen man kan tänka sig!

Men vissa norska ord funkar bättre än svenska. Det är faktum.
Som husk istället för Kom ihåg. HUSK, liksom. Hårt och starkt och ropar MIG GLÖMMER DU INTE lång väg.
Eller rar. Som i konstig. Konstig kan ju tolkas som äcklig men rar är charmig och konstig. Man måste ju bara älska det ordet.

Igår hörde jag en kvinna säga "Akuratt, nettopp". I FÖLJD liksom! Det blir inte mer norskt än så. "Akuratt, nettopp".

Må istället för måste, kortare och enklare.
Moren min- min mamma. Sött tycker jag.

Styvpappa heter Stepfar, vilket gjorde att jag trodde att alla styvpappor i Norge hette Stefan ett tag. Stefan min hit och Stefan min dit, liksom. När det egentligen var Stepfaren min. Det var rätt pinsamt att komma på sanningen inför Puppyeyes ögon.

Menmen,

Igår cycklade jag brevid Mobillösa ett litet tag. Han får mig fortfarande att bli knäsvag med bara ett par ord och blickar. Men här kommer den riktiga chockern:
HAN TILLTALADE MIG PÅ SVENSKA!!!
Istället för "Hur går det?" sa han "Mår du bra?" och jag bara "men vaffan, du hatar ju svenskar och nu ska du låtsas vara respektfull eller WHATTEVVA, fattar du inte att jag har bott här i ETT ÅR och jag faktiskt FÖRSTÅR norska, fan tillochmed bättre än vad du förstår norska, så kom inte här och låtsas som om du kan hänga med SVENSKAR för den tiden är DONE AND PAST för dig!!!"

Nej, okej, jag sa inte så, men jag tänkte.

Konstigaste grejjen på år och dag hände igår då jag stog och lagade mat. Dörren öppnades och Brudcrushen steg in. I mitt kök. Hon vet inte var jag bor och hade ingen uppenbar anledning att vara där. Det är också inte direkt så att man bara kan gå förbi, det är väl gömt av både en bakgård och en fasad som inte skvallrar kök och som egentligen inte får vara kök. Om man går dit så är det för att man vet om att det är ett kök där.
Jag antar att jag fick någonsort chock när hon klev in, som när man ser ett spöke eller någon drar en pistol och man bara låtsas som om allt är som vanligt. Så jag fortsatte att laga mat och bara hälsade lite kort.
"HEEEJ! Men, bor du häära!?" sa hon.
"Ja." sa jag.

Sen satte sig hon på en stol och tog en cigarett, bad snabbt om ursäkt för sist vi sågs, pratade på en del om sin nyöppnade glashytta och den ankommande festivalen i byn. Jag lagade mat och svarade kort men artigt.
Sen gick hon.
Jag vet fortfarande inte vad hon skulle in i mitt kök för.

Annars har jag rätt mycket dötid i butiken jag jobbar i, så nu har jag roat mig med att ge er en total, full förteckning över personerna i mitt liv.
Så kul har jag det nuförtiden.

För att liva upp stämningen lite här på bloggen, jag blir ju lätt så gnällig, tänkte jag visa det som är allra finast i mitt liv just nu:

Ingången till mitt kök där det luktar kanel, curry och vitlök alltsomoftast.


Dagssländeutsikt från min säng och två fyrtiotalsstolar.

(Smsade Puppyeyes och han svarade inte. Visste att jag skulle hålla på mina principer!)

Snackar med BP i telefon och han säger, på stora svarta brosansättet, till lilla, lilla vita mig:
"Girl! Be Kind to yourself! Call Puppyeyes and have a nice night! You know you deserve it!"

"ehm. hehe. maybe I will..."
piper jag fram innan jag går ner och börjar mixa hennafärg för håret och inte alls ringer, eftersom det är ju en ren principsak. I don't call boys. They call me.

Men. Maybe I will...

Har två sweetsixteenyearolds på besök och ikväll ska vi kolla chickflick och färga håret på varandra. Konstnären som ställer ut på galleriet där jag jobbade förra veckan tog hit sin dotter då jag börjar heltida på designerbutiken den här veckan.
Jag har inget emot det alls, vinet har flödat en aning för mycket de senste veckorna så det blir skönt att låtsas lite som om man är i åldern då man inte dricker. Dessutom blir jag beundrad och vi pratar politik på sextonåringars vis och jag tipsar om böcker och musik.

Msn:ar med kompiscruchen en hel natt och jag håller på att dö av besvikelse då han går offline utan förvarning. Försöker övertala honom om att presume skådiskarriären men han har gett upp och ledsnar nog lite på mina irreterande, men flörtiga övertalningsförsök. Mer flörtiga än vad jag någonsin varit tidigare. You gotta love me on a rebound, alltså! Alla får smaka!

Pang Bom så bestämdes det helt plötsligt att jag åker till Koster, en skärgårdsö, med Krullet och hennes hyresvärd imorgon för gardenwork och svensk midsommar.
Pang Bom så lovade hyresvärden mig rum i sommar och i framtiden.
Pang Bom så blev jag ansvarig för en utställning på hans galleri med arbeten från hela skolan.
Pang Bom så löste sig allt till det allra bästa.

Alltså.
Vilken jävla dag:
1. Ingen frukost, inget snus hemma, vilket borgade för den äckliga innan-frukostpromenaden jag måste ta till skolan ibland. Kom utsvulten och genomkyld till mitt (icke städade) skrivbord och började jobba på att åtminstone FÖRSÖKA förstå dreamweaver istället för att äta. Kom ihåg terminsevaluering helt plötsligt och trodde i en panikartad minut att jag hade missat den.
2. Donna kom till skolan med världens största svarta sopsäck fylld med kläder som hon skulle slänga. "Här slängs inget" är min stående princip när det gäller kläder, så jag började rota och rätt snart kom jag på att hennes gamla kläder- sen hon har gått ner en massa i vikt- passar min kropp perfekt. Alltså begåvades jag med en helt ny garderob, från dressade klänningar a la Marilyn och Audery, till söta hattar a la Amelie och fräsiga kavajer a la Biziniz 2008. Mer dressat än min vanliga grunge/whatevva-attityd till kläder, men what's free fits!
3. Evaluering. Helt woot woot med lovord både fram och tillbaka. Den asiatiska superstjärneregissören, som jag var så orolig inte skulle tycka om det jag gjorde, kallade mig "en av hans mest intressanta elever" (via mail) och Arkitektläraren/rektorn var more then thrilled över sista terminens resultat- vilket fick mig att inse att det är ju jag också. Men det var länge sedan jag har gått igenom så tuffa processer som jag har gjort de senaste månaderna.
4. Hela uppåttrippen bröts lika plötsligt som den hade kommit då jag när jag kom ut från evalueringen fick reda på att Tysken tydligen hade blivit utkastad från skolan. På alldeles för lösa och flummiga anledningar har den enda som kan besluta det- deras rektor, ivrigt påhejjad av sin assistent som minst sagt har ett ont öga till tysken, sagt att han "inte är en skådespelare", och "inte är engagerad nog i studierna". Satt på trappan och sörjde, pratade guidlines för skolan och hur i helvete vi kan protestera mot beslutet.
5. Tankarna som snurrade runt fick vila i en timme då jag somnade i Teknikerns bil påväg till Sverige för snus och vin. Fyllde på för avskedsfesten på fredag för Barbie och Krullet som lämnar skolan efter att utbytesåret är färdigt. Att sitta på en tom parkeringsplats med en grillad med mos och dricka Pucko till var lite balsam för tankar och själ. Att ha kylen full med mat och snus lugnar nerverna. All good.
6. Möte om utkickningen och sättet det har blivit behandlat på. Arga röster och sorgsna ögon. Vi förlorar en i familjen- vad göra? Diplomatin segrade och vi ska alla skriva under politiskt korrekt formulerade klagomål. Löftet om scream and shouts om ingenting görs fanns ändå där.
7. Missade såklart första EM-matchen. Mantrat idag har varit "friends is more imortant than fotball, friends is more important than fotball, and you'll see the second period after the meeting" (ja, jag tänker oftast på engelska) men nyheterna gav mig 2-0 beskedet och jag fick jubla lite med min fellow Swede Nyman i ataljeen.
8. Hem i regn och jag njöt. Sömn i storm och det är som att sova sked, fast på en replängds avstånd.
Godnatt