Analt Läckage

Jag lagar kyckling åt Rövardottern och vi äter, hon dricker. Hon är vacker och sårbar, liten och mjuk den här kvällen, vinet gör henne följsam och lite kantig. Det finns sorg i hennes ögon, jag sörjer med henne men har inga ord som kan ta henne bort från det som gör ont. Hennes smärta är konstant på ett sätt jag inte kan förstå längre.
Hon pratar men det är som om det finns en livsfarlig distans till orden, och jag vill kunna säga att allt blir bra men det låter som lögner. Jag reagerar med chockartad ilska, uppgiven över att inte kunna göra någonting annat än bara vara vän. Uppgiven över att inte kunna leka puppetmaster och lyfta henne bort från den destruktiva spiralen hon reser längre och längre ner i för var dag. Maten tar slut men orden finns kvar som en tjock filt runt bordet. Det känns bra, men uppgivet.

Sen vet jag inte hur det händer, men från att hon har varit liten och sårbar och mjuk blir hon den som tar hand om istället. Vi pratar spöken och jag blir stressad, inte skrämd. Kan inte slappna av, men Rövardottern packar in mig i täckerna och stryker mig över fötterna, ser till att jag är varm i mitt kalla rum. Med sin klingande röst sjunger hon "...fall asleep now, New York City. Some day I'll dance for you.." och när hon går med order om att jag inte får röra mig är jag mer avslappnad än jag har varit på länge och halvvägs till sömnen.
Jag sover och vaknar i en varm, trygg kokong hon har skapat åt mig, och det är så jävla fint och så jävla själviskt av mig att jag nästan blir tårögd.