Konsten, va!

Det gör att jag känner mig levande och död på samma gång.
Can't live with it, can't live without it.

Nu ska jag grina mig till sömns och sova tyngre än vad jag har gjort någonsin.

Aldrig att jag lägger av med det här.

(-alltså, sorry för kryptiska, sjuka inlägg. Min hjärna är för trött för någonting annat. Det blir bättre efter en lång natts sömn och ingenting på schemat efter isopor, budget och ansvars-fixning. Det är inte alltid lätt att vara den som styr upp)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback