En sak jag skulle ta med till en øde ø: FUCKING JÆVLA INTERNET!
Det ær en læskigt konstig dag och jag besøker internet før førsta gången på en vecka. Yep, førsta gången PÅ EN VECKA.
Internetløsa veckan har bestått av att hålla mig vid liv mellan snorkaskader och analrinningar. I GOT THE FUCKING INFLUENSAN! Jag som trodde jag var imun mot sånt trams. Men icke. Och all miserabel misær blev inte ett dugg bættre av att jag mellan snoret och feberdrømmarna inte hade någonting annat att gøra æn att læsa "Bokcirkelns Bekænnelser", den enda boken som fanns att uppbåda i mitt hem, inte køpt eller medtagen av mig dock. Den bara fanns dær.
Och visst, jag børjade så smått med "Performance Analyisis, a studybook", Lacans "Feminie Sexuality" och "the Poetict of Space" men in i helvete, det tunga, engelska språket och allt jag tyckte var intressant men inte kunde førmå min hjærna att reflektera øver gjorde att jag gav upp. Gav upp, stirrade i taket i en halvtimma och læste den andra boken. Den andra boken som nog kan defineras som en "chicklit" før førtiplussare.
Den hær veckan har varit ett rent helvete. Nær jag får min nya hårddisk (320 gig <3 <3 med GRATIS LEOPARDINSTALLATION!!!!) så ska jag tamefan aldrig mer gå internetløs. Aldrig mer, sæger jag bara. Det ær som att førlora halva sitt liv.
Hade besøk førra helgen, av finaste Nyponrosen, som också var en aning krasslig, så vi låg i min stora sæng, såg på Dexter och åt mackor med brunost. Fint med vænner som ær så næra att man kan gøra ingenting utan att ha dåligt samvete. De flesta mænniskor ær ju øverlag alldeles før bajsnødiga efter UPPLEVELSER hela tiden. Herregud, liksom.
Sen, rockbaren igår efter att energin hade kommit tillbaks och jag var utsvulten efter social interaction och att stå upp utan att næstan svimma. Mobilløsa dær, som jag hade hoppats på, men orkade inte ens førsøka, och nær Puppy mot all førmodan døk upp i vimlet (han bor liksom inte i den hær staden) så la jag energin på honom istællet. Han var artig på ett sætt som man ær nær man ligger med varandra men inte ær ihop. Tog en cigg tillsammans, hængde med oss (men JA, jag och folk från skolan, vilka annars???) i en halvtimma, gick sen och roade sig på egen hand (høhøhø) kom tillbaks och sa "jag sitter med mina vænner dærborta, ni ær vælkomna bort, men jag hittar dig sedan nær det stænger så kan vi gå hem tillsammans" och sånnt. Jag fattar ju inte sånt øverhuvudtaget, så jag i min sociala inkompetens tyckte att det var bæst att ignorera honom. Pinsamt, før att sæga det minsta. Sen, nær det stængde gick jag och frågade om han hade någon efterfest på g (i min hjærna: ska vi gå hem nu?) och han var førvirrad och bara "...eh, ja, jag får se, ska snacka med mina vænner, men jag vet inte..." vilket i min hjærna læt som "ja, jag kanske ska hem och ligga med den hær andra bruden, men jag vill inte sæga det høgt" varav jag blev sur och drog. Nær jag var hemma så skickade jag ett (i min hjærna sexigt nonchalant) nonchalant sms dær det stog att dørren ær øppen och han får komma om han vill. Tænkte øver hela situationen en gång till och fattade att i HELVETE, vad min hjærna inte ær med før fem øre. Mig måste man tydligen stalka før att jag ska fatta att jag ær omtyckt eller att det finns ett intresse. Så då slængde jag ivæg ett "alltså, jag vill att du ska komma" också, och gick till sængs med samvetskval och ånger. Trodde att han skulle bara låta bli totalt efter mitt dåliga, oartiga och nonchiga sætt hela kvællen, men efter tio minuter øppnades dørren, steg i trappan, så stog han framfør min sæng och bara "du ville att jag skulle komma, va?"
Så hela natten med Puppy, som verkligen børjar få upp motoriken som fan nær det gæller gpunkts-orgasmer, och jag fick før førsta gången uppleva en multipel orgasm. Alltså EN orgasm som liksom blir flera. Coolt. Somande vid åttatiden och vaknade fyra. Spenderade två timmar i badrummet med rakning och øgonbryn och hår och allt shit som har ignorerats i veckor av stress och sjukdom. Nu, fan, kænner jag mig som en ny mænniska, en ren och nykommen mænniska!
Men FØRRESTEN, det ær så konstigt nær man vaknar sådær sent, før man vet liksom inte om man ska æta frukost eller middag nær man vaknar. Jag åt typ fem mackor. Det ær førvirrande.
Internetløsa veckan har bestått av att hålla mig vid liv mellan snorkaskader och analrinningar. I GOT THE FUCKING INFLUENSAN! Jag som trodde jag var imun mot sånt trams. Men icke. Och all miserabel misær blev inte ett dugg bættre av att jag mellan snoret och feberdrømmarna inte hade någonting annat att gøra æn att læsa "Bokcirkelns Bekænnelser", den enda boken som fanns att uppbåda i mitt hem, inte køpt eller medtagen av mig dock. Den bara fanns dær.
Och visst, jag børjade så smått med "Performance Analyisis, a studybook", Lacans "Feminie Sexuality" och "the Poetict of Space" men in i helvete, det tunga, engelska språket och allt jag tyckte var intressant men inte kunde førmå min hjærna att reflektera øver gjorde att jag gav upp. Gav upp, stirrade i taket i en halvtimma och læste den andra boken. Den andra boken som nog kan defineras som en "chicklit" før førtiplussare.
Den hær veckan har varit ett rent helvete. Nær jag får min nya hårddisk (320 gig <3 <3 med GRATIS LEOPARDINSTALLATION!!!!) så ska jag tamefan aldrig mer gå internetløs. Aldrig mer, sæger jag bara. Det ær som att førlora halva sitt liv.
Hade besøk førra helgen, av finaste Nyponrosen, som också var en aning krasslig, så vi låg i min stora sæng, såg på Dexter och åt mackor med brunost. Fint med vænner som ær så næra att man kan gøra ingenting utan att ha dåligt samvete. De flesta mænniskor ær ju øverlag alldeles før bajsnødiga efter UPPLEVELSER hela tiden. Herregud, liksom.
Sen, rockbaren igår efter att energin hade kommit tillbaks och jag var utsvulten efter social interaction och att stå upp utan att næstan svimma. Mobilløsa dær, som jag hade hoppats på, men orkade inte ens førsøka, och nær Puppy mot all førmodan døk upp i vimlet (han bor liksom inte i den hær staden) så la jag energin på honom istællet. Han var artig på ett sætt som man ær nær man ligger med varandra men inte ær ihop. Tog en cigg tillsammans, hængde med oss (men JA, jag och folk från skolan, vilka annars???) i en halvtimma, gick sen och roade sig på egen hand (høhøhø) kom tillbaks och sa "jag sitter med mina vænner dærborta, ni ær vælkomna bort, men jag hittar dig sedan nær det stænger så kan vi gå hem tillsammans" och sånnt. Jag fattar ju inte sånt øverhuvudtaget, så jag i min sociala inkompetens tyckte att det var bæst att ignorera honom. Pinsamt, før att sæga det minsta. Sen, nær det stængde gick jag och frågade om han hade någon efterfest på g (i min hjærna: ska vi gå hem nu?) och han var førvirrad och bara "...eh, ja, jag får se, ska snacka med mina vænner, men jag vet inte..." vilket i min hjærna læt som "ja, jag kanske ska hem och ligga med den hær andra bruden, men jag vill inte sæga det høgt" varav jag blev sur och drog. Nær jag var hemma så skickade jag ett (i min hjærna sexigt nonchalant) nonchalant sms dær det stog att dørren ær øppen och han får komma om han vill. Tænkte øver hela situationen en gång till och fattade att i HELVETE, vad min hjærna inte ær med før fem øre. Mig måste man tydligen stalka før att jag ska fatta att jag ær omtyckt eller att det finns ett intresse. Så då slængde jag ivæg ett "alltså, jag vill att du ska komma" också, och gick till sængs med samvetskval och ånger. Trodde att han skulle bara låta bli totalt efter mitt dåliga, oartiga och nonchiga sætt hela kvællen, men efter tio minuter øppnades dørren, steg i trappan, så stog han framfør min sæng och bara "du ville att jag skulle komma, va?"
Så hela natten med Puppy, som verkligen børjar få upp motoriken som fan nær det gæller gpunkts-orgasmer, och jag fick før førsta gången uppleva en multipel orgasm. Alltså EN orgasm som liksom blir flera. Coolt. Somande vid åttatiden och vaknade fyra. Spenderade två timmar i badrummet med rakning och øgonbryn och hår och allt shit som har ignorerats i veckor av stress och sjukdom. Nu, fan, kænner jag mig som en ny mænniska, en ren och nykommen mænniska!
Men FØRRESTEN, det ær så konstigt nær man vaknar sådær sent, før man vet liksom inte om man ska æta frukost eller middag nær man vaknar. Jag åt typ fem mackor. Det ær førvirrande.
Kommentarer
Trackback