Är man ensam så är man ingen.
Dunka-huve-i-väggen workshop med skalor och perspektiv och allt, man ser verkligen hur arkitektläraren tillika rektorn bara MYSER av bajsnödighet när han får lära ut LOGIK! Inge mer konstnärssnack, här inte!
Men mot all förmodan så tycker jag faktiskt om det och jobbar senare på kvällarna än vad jag har gjort på länge, det är skönt när problemen är logiska och därmed logiskt lösbara (men gud- solveable...??) istället för emitionellt breakdown-problem.
Inga ord från min Puppy och jag saknar honom lite, det måste erkännas. Jag trodde att jag kunde vara någonting annat med honom, ett mellanting, slashtecknet mellan hora/madonna, men det gick inte, skyller både på mig själv och honom. Samtidigt är jag glad att det är första gången jag på allvar har kunnat se strukturen, uppdelning, och jobbat mot den. Har påminnt honom gång på gång att faktumet att jag inte är typ frigid inte betyder att jag gör vadsomhelst eller vemsomhelst.
Fysatan vad trött jag blir på hora-rollen, trött på att jag själv tror att jag aldrig någinsin kommer kunna passa in i något annat (men jag gillar ju att ligga! hej stämplad!) trött på att gömma de andra sidorna för att jag vet/tror att jag vet/antar att det inte är någonting en lover vill se.
Jag blir dubbelt så trött när jag försöker vara båda men sen i slutändan ändå får tillbaks horastämpeln i pannan. Trött på att någonting jag tycker om- sex- leder till en förminskning av mig som männsika. Varför kan jag inte få vara båda?
Sen - sena kvällar framför spisen med world of Goo och Six Feet Under, är ensam och nöjd och inte trött på någonting alls, för är man ensam så är man ingen och det är ganska skönt ibland.
Men mot all förmodan så tycker jag faktiskt om det och jobbar senare på kvällarna än vad jag har gjort på länge, det är skönt när problemen är logiska och därmed logiskt lösbara (men gud- solveable...??) istället för emitionellt breakdown-problem.
Inga ord från min Puppy och jag saknar honom lite, det måste erkännas. Jag trodde att jag kunde vara någonting annat med honom, ett mellanting, slashtecknet mellan hora/madonna, men det gick inte, skyller både på mig själv och honom. Samtidigt är jag glad att det är första gången jag på allvar har kunnat se strukturen, uppdelning, och jobbat mot den. Har påminnt honom gång på gång att faktumet att jag inte är typ frigid inte betyder att jag gör vadsomhelst eller vemsomhelst.
Fysatan vad trött jag blir på hora-rollen, trött på att jag själv tror att jag aldrig någinsin kommer kunna passa in i något annat (men jag gillar ju att ligga! hej stämplad!) trött på att gömma de andra sidorna för att jag vet/tror att jag vet/antar att det inte är någonting en lover vill se.
Jag blir dubbelt så trött när jag försöker vara båda men sen i slutändan ändå får tillbaks horastämpeln i pannan. Trött på att någonting jag tycker om- sex- leder till en förminskning av mig som männsika. Varför kan jag inte få vara båda?
Sen - sena kvällar framför spisen med world of Goo och Six Feet Under, är ensam och nöjd och inte trött på någonting alls, för är man ensam så är man ingen och det är ganska skönt ibland.
Kommentarer
Trackback