Puppy is out, Mobillösa returns.
Här sitter man och väntar på att elden ska ta sig såpass att det blir okej att gå o lägga sig. Finaste stunden på hela dagen, och inatt behöver jag inte oroa mig för tiden, har första helt lediga dagen på flera veckor- jag är helt uppspelt över det, ba "yey, jag kan vakna när jag vill och typ byta lakan o kolla på Dexter hela dagen om jag vill!!!"
Igår var det fest på squathuset och alla var lite trötta och sega efter hela terminen plus de sista panikworkshopsen, så stämningen var lugn och skön, jag och Nyman spelade lite musik i anda av vår nya DJ-duo. Sweet.
Mobillösa Mannens band var där och repade, han hängde kvar efteråt. Han var så stor hangup förra terminen, och herren ska veta att jag fortfarande är sjukt svag för honom. Ni som följer vet ju om det. Hur jag tappar andan när han går förbi butiken där jag jobbar. Hur jag inte kan gå ut utan att hålla ett halvt öga öppet efter honom hela tiden. Hur jag inte vet vad jag ska säga till honom de få gånger vi springer på varandra, dels för att det känns som han är på mils avståns, dels för att det känns som att ord är överflödiga när det kommer till honom.
Puppy var ju en bra distraktion från de här "problemen". Men han har aldrig försvunnit ur bakhuvudet. Så igår när han var där, när jag än en gång är lovligt byte, och när han var på sitt vanliga sätt "sätter mig i ett hörn och stirrar på henne tills hon fattar att hon ska komma hit och se mig i ögonen ett tag", så föll jag tillbaks en aning i det lilla bakhålet i sinnet som har hans namn skrivet på sig. Det slutade i en soffa och händer intrasslade i varandra, hans långa hår mot min kind, inga ord, beröringar som skulle kunna kallas ytliga med som är hela vägen in. Det slutade med ett strömavbrott som la hela huset i kompakt mörker, som gjorde att jag slumrade till på hans arm, med hans ben uppöver mina, i någon sorts komplicerad sitt-ligg-ställning. Det slutade med att jag kysste honom på pannan och vandrade hem ensam och nöjd. VId femtiden krashade jag i min kalla säng, okysst och oliggd, men så otroligt... berörd. Cheezy, I know, men det är effekten han har på mig.
Imorse, upp för att jobba, oeldat rum i två dagar som verkligen är helt jävla fucking ISKALLT, jag snackar liksom andedräktsrök-kallt. Bakfull, ramlade in på tjusiga designerbutiken bara för att få reda på att jag inte jobbar den här helgen. Så hem med saft, brasa, en påse chips och True Blood. Sen Oslo och glädjedrunken-performance och jag är bara NÖJD!
Ja, det svänger rätt hårt fram o tillbaks. Men är man lovejunkie så är man.
Igår var det fest på squathuset och alla var lite trötta och sega efter hela terminen plus de sista panikworkshopsen, så stämningen var lugn och skön, jag och Nyman spelade lite musik i anda av vår nya DJ-duo. Sweet.
Mobillösa Mannens band var där och repade, han hängde kvar efteråt. Han var så stor hangup förra terminen, och herren ska veta att jag fortfarande är sjukt svag för honom. Ni som följer vet ju om det. Hur jag tappar andan när han går förbi butiken där jag jobbar. Hur jag inte kan gå ut utan att hålla ett halvt öga öppet efter honom hela tiden. Hur jag inte vet vad jag ska säga till honom de få gånger vi springer på varandra, dels för att det känns som han är på mils avståns, dels för att det känns som att ord är överflödiga när det kommer till honom.
Puppy var ju en bra distraktion från de här "problemen". Men han har aldrig försvunnit ur bakhuvudet. Så igår när han var där, när jag än en gång är lovligt byte, och när han var på sitt vanliga sätt "sätter mig i ett hörn och stirrar på henne tills hon fattar att hon ska komma hit och se mig i ögonen ett tag", så föll jag tillbaks en aning i det lilla bakhålet i sinnet som har hans namn skrivet på sig. Det slutade i en soffa och händer intrasslade i varandra, hans långa hår mot min kind, inga ord, beröringar som skulle kunna kallas ytliga med som är hela vägen in. Det slutade med ett strömavbrott som la hela huset i kompakt mörker, som gjorde att jag slumrade till på hans arm, med hans ben uppöver mina, i någon sorts komplicerad sitt-ligg-ställning. Det slutade med att jag kysste honom på pannan och vandrade hem ensam och nöjd. VId femtiden krashade jag i min kalla säng, okysst och oliggd, men så otroligt... berörd. Cheezy, I know, men det är effekten han har på mig.
Imorse, upp för att jobba, oeldat rum i två dagar som verkligen är helt jävla fucking ISKALLT, jag snackar liksom andedräktsrök-kallt. Bakfull, ramlade in på tjusiga designerbutiken bara för att få reda på att jag inte jobbar den här helgen. Så hem med saft, brasa, en påse chips och True Blood. Sen Oslo och glädjedrunken-performance och jag är bara NÖJD!
Ja, det svänger rätt hårt fram o tillbaks. Men är man lovejunkie så är man.
Kommentarer
Trackback