När det ubröt kollektiv panik
Igår gick det upp för oss att det bara är tre veckor kvar på terminen.
Att vi sen måste packa ihop våra överarbetade skrivbord, lämna in den sista och största uppgiften och gå ut i det riktiga livet ett tag.
Igår kunde man se ett lätt drag av panik dra genom ansiktena på både en och två konststudenter.
Men jag har mitt på det torra.
Jag fick jobbet.
Det jag ville ha.
Min strimma av panik handlar om ett projekt som ska vara färdigtänkt helst igår men som inte alls existerar.
I'm done as an artist. På allvar alltså.
Men vemfan orkar bry sig.
Kommentarer
Trackback
