Analt Läckage

Jag har alltid trott att jag är "liten och söt". Inte alls petit, för det fattar ju tillochmed jag att man inte kan vara när man har F-kupa i BH:n. Men liten och söt, äppelkindad, kort, sött leende. Liten och söt på samma sätt som en sexåring är liten och söt. Jag har också alltid tänkt att när man är liten och söt kan man komma iväg med rätt mycket utan att det blir vulgärt. Som att snusa ofantligt mycket. Bara charmigt. Eller svära som en borstbindare. Lika gulligt som ett lillgammalt barn. Stjäla, fuskåka på alla sorters kollektivtrafik, inte ha råd eller inte förstå kommer man alltid undan med om man är liten och söt. Så jag har alltid tyckt, att det är väl okej.
Hela min självbild har varit grundad på den här tron, och jag har på något sätt ibland överdrivit min vulgära sida (ibland), för att jag har trott att det har varit lite smågulligt.
Men igår kom jag på något, då jag satt framför maccien och kämpade med grafiken till ett projekt som presenteras imorgon. Jag rapade högt, (för det kommer jag undan med, jag är liten och söt) ingen var där, så ingen kunde störas av det. Men på något sätt kändes det inte litet och sött att sitta framför en dator med hur mycket jobb som helst klockan nio på kvällen, utan strumpor och skor, (kan nästan inte jobba med skor) med fetaste prillan under läppen och jobbsvett under armarna.

Jag såg ner på min minst sagt fylliga kropp och drog med handen över det noga uppsatta håret.
Så insåg jag något:
Herregud.
Jag har blivit vuxen.

No more liten och söt att skylla på.