Analt Läckage

 
I måndags hade vi på min konstiga konstskola skulptur på schemat hela dagen. Vi har gjort det förr och skulle bara fortsätta på våra ansikten. Ansikten utan modell, vilket vår lärare (en exhippie) kallar "låta ett ansikte växa fram från ditt inre".
Det gör ingenting att hon är sådär kvasiromantisk om att skulpterera, man vänjer sig vid sånna personer om man hänger i konst/teater-kretsar tillräckligt länge. Diva-stereotypen är way worse, så på något sätt är jag glad över hennes fina engagemang i hennes elevers inre. Och faktum är att dom som försökte tänka och analysera leran (vi gillar att analysera) inte alls lyckades, det blev liksom bara... fel. Jag kom in en halvtimme försent med värsta ursinnesutbrottet under huden, för att jag efter att ha blivit bestulen på allt jag äger utom maccien, omöjligt kan få tag i mina pengar utan ID, och för att skaffa ett nytt ID måste jag ha mina pengar. Ond cirkel.
Så jag var arg och började utan vidare kasta på lera på det där ansiktet. Så plötsligt var han där. Brorsans mun, käke, haka och näsa, Mobillösa Mannens sovande ögon. Så stod jag och såg in i ansiktet på de två männen jag alltid vill ha nära mig och började för en sekund tro min hippielärare. Började nästan känna mig känslomässigt bunden till lerklumpen. Började tänka, att det kanske så jag vill att det ska vara, kan man blanda dom två, kan man göra den ena stabilare och den andra vildare, den ena mer ärlig och den andra mer svårtolkad, den ena (fan det här är elakt) dummare och den andra en aning smartare. Då skulle jag ha haft den perfekta mannen, förstås fortfarande introvert med drogproblem och dålig klädsmak, men jag är ju en DramaQueen, så något måste jag ju ha.
Sen förstod jag det absurda i situationen och gav honom en sista klapp på pannan innan jag packade in honom och gick hem till Dolly o lagade mat plus spelade GTA4 hela natten- och Gud, vilket vackert spel!