Det jag absolut inte ska berätta för att försöka få honom på fall
På grund av ballongdöden i ansiktet plus solsjuka har det varit sängen ftw hela helgen, som sagt, och blandat med mycket förvirrande försök till att blogga så har jag dagdrömt en hel del. Det är någonting jag gör ibland, då jag har tid eller är uttråkad eller på morgonen efter frukost.
Jag vill gärna kalla mig realist. Jag är ingen brud man förför med blommor och choklad, även fast jag visst uppskattar tanken av presenter. Men romantik som i ordets uråldriga bemärkelse är ingenting som rör mig särskillt. Jag kan vara romantisk, men jag vill tro att jag inte är romantiker. Iallafall inte såfort jag har kommit så långt som till ett faktiskt förhållande.
Men i min storslagna realistiska värld finns en liten gnutta skam: mina dagdrömmar är straight out Harlequin-romaner. Det är starka män som får mig att tappa andan med kyssar, och vackra kvinnor som förför mig med hungriga blickar och framfusiga förslag. Helt realitetsbortkopplat, förutom en sak. Då jag börjar fatta tycke för någon (oh, så fint utryck!) så placerar jag helt enkelt in den personen i min Harlequin-karaktär och får -för tillfället - honom att göra allt det som jag skulle garva läppen av mig om han gjorde i verkliga livet.
Jag dagdrömmer om allt som skulle kunna ha sagts och hänt om han hade kommit till squadhuset i fredags. Jag dagdrömmer om att röka sexigt med putande läppar och kisa mot honom genom röken, och att han då ska luta sig fram och ge mig en tappa andan-kyss, även fast vi vet sen tidigare att han inte gör kyssar. Jag drömmer om mjuka fingersmekningar på handryggen och hur han ska le mot mig då vi tar färjan hem till honom tidigt på morgonen, vilket aldrig kommer hända då han är sjukt anti-fysisk runt andra människor. jag drömmer om frukost med nakna fötter och fniss i ett sommrigt kök och... kommer på mig själv att dagdrömma en situation som redan har hänt irl-
Han är min Harleyquin-man. Han får mig att vara lite, lite romantisk. Men bara över frukost och hemma mellan lakanen. Det räcker mer än väl- det här är ingenting positivt. Harlequin klarar man sig utan
Kommentarer
Trackback