Den aldrig tystnande klagosången
Inte helt frisk, utmattad efter en dags jobb med e-mailande hit och dit, försök till att knåpa ihop figurerna i lera jag har till mitt projekt och planering, budget, stress. Ingen fara, den här processen har jag varit igenom många gånger förr. Med undantaget att jag har varit frisk och inte så stressad över vad som kommer sen.
Jag har en lägenhet med alldeles för hög hyra i sommar, jobb under bara tre veckor, folk som bangar och sätter mig i klistret. Måste lära mig att inte ta ord för löften. Måste bli frisk och ha energi nog att hitta ett till jobb. Måste sluta älta och gnälla och ta tag i problemen istället.
Vill ha solsken på axlar och öl i handen, vill ha pengar på banken och mat i kylen.
Hoppas på ett stipendie som skulle gå till resan till Moskva men som nu kan rädda min sommar, och i mina mörkaste stunder tänker jag tillochmed "det kanske är dags för nittitreåriga morfar att gå bort snart, så man kan få ett arv". Jag är så fruktansvärt elak. Men, å andra sidan köpte han en bil var till båda mina kusiner och jag svälter i Norge, även fast mamma bad honom om ett lån. Jag ser fan ingen rättvisa i det. Men, cashpanik gör mig otroligt självisk.
The never ending story, fan. Hoppas det blir bättre nästa termin, med extrajobb och lägre hyra. Kanske jag då kommer ha råd med nya underkläder, det vore grymt, och strumpor utan hål i.
Kommentarer
Trackback