Common baby light my fire/tändarmetaforen/varför jag inte ska fylleblogga:
Designerklishén övergick igår till konststuderandeklichén när vi tillslut slutade jobba och satt på bakgården med öl och analyserande av fåniga grejjer som typ nazismen och svenska språket. Jag antar att vi var för trötta för att gå djupare än så- det är ju ändå slutspurt.
Jag raglade hem förvånansvärt tidigt med one to many under västen.
Så, imorse hittade jag ett tveksamt komponerat blogginlägg som låg opubbat, och käre läsare, jag kan inte låta bli att ge er det, mot alla odds.
(Kan tilläggas att jag inte kunde tända min sista cigarrett påvägen hem, min tändare fungerade inte):
Okej.
Jag har en tändare. Grön, söt, liten. Bara det att den är knäpp som fan:
Ibland fungerar den alldeles utmärskt. Stora, fina lågor som man tacksamt tänder sin ciggarett på. Men ibland bara lägger den ner.Den ger fortfarande stora, fina, hoppingivande gnistor, men den vägrar ge en enda låga att tända på.
Fortfarande tror man att det kommer fungera, gnistan finns ju där, men nej.
Så glömmer man bort den söta, lilla tändaren ett tag. Testar den ibland, men den fungerar ju inte, så what's the point.
Men en dag ger den lågor igen, helt plötsligt.
Man förväntar sig gnistor, men det kommer en prima låga.
Man börjar använda tändaren igen, det är ju ändå en favorit. Tills den helt plötsligt börjar strejka igen.
Gnistor, men ingen låga.
Hopp, men ingen action.
Snack, men ingen hockey.
Tills nästa gång tändaren bestämmer sig för att light my fire.
Jag raglade hem förvånansvärt tidigt med one to many under västen.
Så, imorse hittade jag ett tveksamt komponerat blogginlägg som låg opubbat, och käre läsare, jag kan inte låta bli att ge er det, mot alla odds.
(Kan tilläggas att jag inte kunde tända min sista cigarrett påvägen hem, min tändare fungerade inte):
Okej.
Jag har en tändare. Grön, söt, liten. Bara det att den är knäpp som fan:
Ibland fungerar den alldeles utmärskt. Stora, fina lågor som man tacksamt tänder sin ciggarett på. Men ibland bara lägger den ner.Den ger fortfarande stora, fina, hoppingivande gnistor, men den vägrar ge en enda låga att tända på.
Fortfarande tror man att det kommer fungera, gnistan finns ju där, men nej.
Så glömmer man bort den söta, lilla tändaren ett tag. Testar den ibland, men den fungerar ju inte, så what's the point.
Men en dag ger den lågor igen, helt plötsligt.
Man förväntar sig gnistor, men det kommer en prima låga.
Man börjar använda tändaren igen, det är ju ändå en favorit. Tills den helt plötsligt börjar strejka igen.
Gnistor, men ingen låga.
Hopp, men ingen action.
Snack, men ingen hockey.
Tills nästa gång tändaren bestämmer sig för att light my fire.
Kommentarer
Trackback