Analt Läckage

Med missbrukargener finns det mycket jag står på randen till att vara beroende av;
alkohol, sex, mat, socker...
Men det finns bara en sak, undtatt nikotinet, som har fått mig att falla över linjen, eller kanske medvetet tagit steget över den:
Pirret.
Nervositeten.
Väntan.
Kärleken.

Don't get me wrong, jag är ingen förhållande-knarkare, långt därifrån. Men jag får abstinens om jag inte har någon att vänta sms från, någon att placera in i Harley Quinn-roman-dagdrömmarna, pirret i magen för att någon kanske kommer på festen man ska till.

Det spelar egentligen ingen roll vem det är, eftersom jag i stort sätt aldig har som intention att behålla människan i mitt iv. Sålänge han eller hon är någorlunda stilig och ganska smart kan personen fungera som en quick-fix till mitt kärleksberoende.
Jag blir euroforisk över leenden och kyssar i natten, mail från crushar all over, och flirtiga samtal i vinindränkta kvällar. Sen avslutar jag, eller dom, det innan det har blivit viktigt, innan flirten har försvunnit och förhållandet tagit vid.
Tar bara nog för att vara hög i någon vecka framöver, när trippen ebbar ut kommer jag tillbaks för mer.

Allra säkraste kortet för en lovejunkie som mig själv är ju förståss att välja folk som inte kan eller inte vill ha ett förhållande med mig. Jag låter bevisen tala sitt tydliga språk:
Mobilllösa Mannen hatar svenskar men verkar (?) gilla mig. Är alldeles för dum för att se över sina egna värderingar, och alldeles för sönderrökt för att ens vara ett alternativ.
Kompiscrushen bor 60 mil bort. Say no more.
Puppyeyes älskar en annan kvinna, något som jag medvetet eller omedvetet har döljt i bloggen, det skulle låta så sorgligt annars, men nu när ni vet omständigheterna kan man ju bara säga att det är praktiskt.

Jag tänker aldrig försvara det här beteendet. Likt en junkie inser jag vad jag göra, inser också att det är illa, att jag stannar i växten på förhållandefronten, att det också handlar om att skydda mig själv och mitt precious ego från att faktiskt falla påriktigt, att bli sårad påriktigt.
Men likt en junkie kan jag inte heller sluta. Mobillösa dumpar mig och det första jag gör är att skicka mail till Kompiscrushen, som inte ger mig nog, abstinensen finns kvar och jag hittar Puppyeyes, som inte svarar på sms, så jakten på nästa fix fortsätter
och fortsätter
och fortsätter.