Like a virgin, eller hur man kommunicerar i sänghalmen


Packade upp och hittade en liten, fylleskriven lapp i botten på väskan under teaterbiljetter och ölunderlägg:
"Fingetopparna och sättet han är med mig.
Psykiskt, inte fysiskt...Det känns så nytt. Min första gång har aldrig funnits, men han gav mig den och han har ingen rätt att vända ryggen åt det"
Fylleskrivningar om en Mobillös Norrman som var många, långa mil från Berlinbaren jag satt i. Jag som trodde att jag hade börjat glömma.
Med lappen kom alla tankarna tillbaks. Jag har aldrig haft sex på det sättet som vi har det på.
Jag har gjort rätt mycket. Efter en kinky trettioplussare som förgyllde min sexuella upptäcktsfärd för några år sedan är det lite som chockerar mig eller lämnar mig mållös. Jag har klätt ut mig, haft speciella sexskor i garderoben, knullat en man med en strap-on (ja, och gud vad det förtjänar ett eget inlägg!) varit upp och ner och fram och tillbaks och tagit kuk på alla möjliga sätt och ställen. Mest för att jag har varit nyfiken- om någon föreslår något kan jag inte riktigt säga nej av ren nyfikenhet.
Efter alla dessa äventyr tycker jag att jag faktiskt har kommit fram till det jag gillar i sängen (varken strap-on eller skor är något av det som har stannat i mitt sexliv) och jag har inga problem med att vara helt och fullständigt där och tillsammans med personen som för tillfället har en kroppsdel inne i mig. Jag tyckte inte alls att jag hade några problem att kommunicera i sängen, läsa folks säng-kroppspråk och signalera vad jag vill och vad jag tycker om.
Men tydligen hade jag glömt bort något.
Jag glömde bort att jag hade en hjärna, inte bara en kropp.

Mobillösa Mannen har ett helt annat sätt att kommunicera i sängen. Det är första gången någonsin som jag har haft sex med en man som inte släpper mig med blicken under hela akten, inte ens då han kommer, vilket är fantastiskt intensivt.
Jag är van vid att man vid något tillfälle går in i sig själv en del, den andra personen blir som en förlängning av ens egen kropp och man tänker liksom inte. Man blir bara så himla mycket kropp, för att det är där det händer och man vill känna det fysiska hela vägen.
Han tvingar tillbaks min koppling mellan hjärnan och kroppen genom att själv inte ha den utzooningen som jag har. Jag vet inte om det är något speciellt, men för mig blir det så väldigt, väldigt intensivt. Allt känns dubbelt så mycket, för att jag är medveten om det på två plan, och det är knappt att jag vågar röra vid honom för att jag är så medveten om att det är honom jag rör och inte ett "vi" eller en förlängning av min egen kropp. Allt känns nytt, för jag har aldrig varit så mycket jag i sängen.

Jag känner mig lite osäker på om det är han som gör det här, eller jag som helt plötsligt och utan anledning är öppen för den här sortens kommunikation under sex, och hela grejen är så ny för mig att jag nästan rodnar när jag tänker på det. Jag är som en oskuld igen, för jag har ingen aning om hur man pratar det här sexspråket.
But I would love to learn.

(I mina mest förvirrade stunder kan jag komma att tänka att jag kanske är det närmaste man kan komma jämnlikt sex på spåret. Maktkampen som ofta kan förekomma under sex känner jag inte några spår av alls, och hela upphetsningen bygger liksom på ordlös kommunikation mer än fysisk kropp, så om en inte är med faller hela grejen.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback