Ich bin eine Berliner


Det blev inga tyska namn, men det är väl en aningen pubertalt att tänka att man måste ligga bara för att man är utsocknes, som tur är har jag kommit över min pubertala period och kan vingla hem istället för att stå och kvart i åtta-ragga på en dålig bar med fånigt namn. Att bloggen fortfarande är pubertal skyller jag på att den är så himla ung.
Berlin blev istället en jävla massa kultur (en JÄVLA massa kultur) falafel, öl i källare och kantinor på supercoola teatrar, öl i saggiga barer, massa massa cigaretter, och en del låtsastyska som gick igenom.

Jag blev också bestulen och jättepollenallerigisk, men det struntade jag högaktningsfullt i. Det kommer däremot dröja tills jag blir människa igen- man är ingen utan en identitet och alla mina handlingar som bevisar att jag är jag ligger nu i en okänd tysk människas ägo. Tur då att jag har bloggen där jag är jag utan identitet.

Om jag hade fått till det med en brud skulle jag dra ett jätteroligt visuellt skämt som är ett foto från en bar där min lady-lighter (en rosa tändare i form av en snygg brudkropp) ligger på ett Lucky Strike paket. Men nu fick jag ju inte det och håller därför den bilden för mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback