Analt Läckage

Jag har ju som sagt blivit bestulen på min plånbok, mitt pass och min telefon. Det är helt okej, jag klarar mig rätt bra utan alla dessa ting. Vad som inte är okej är att mitt visa-kort låg i plånboken och att jag nu har ätit Werthers Orginal till middag och faktiskt överväger att återanvända snusen i en gammal snusdosa.
Mina kontanter tog slut, helt enkelt. Men jag sitter snällt och väntar på att banken ska få sin act together och ge mig ett nytt kort.
(Det har egentligen inte gått så länge sen jag spärrade det, men jag blir lite halvnipprig av nikotinbegär)

Jag tänkte att bristen av kontanter skulle vara inga problem då jag allt som oftast står krokiimodell på måndagar och cashar in 350 kronor svart på två timmar, men min telefon är ju också stulen, vilket gör att the Naked Guy (han är ju inte naken, det är ju jag som är det, men likväl kallas han så) inte har fått tag på mig och då ringt en dansare på skolan som jag vet att han tycker sämre om men som han kunde få tag på.

Krokii är annars ett sjukt roligt och lärorikt sätt att tjäna pengar på. Det är utan tvekan det allra roligaste jobbet jag någonsin har haft, och varje gång jag klär på mig efter att ha varit naken framför ett gäng fyrtioplussare med skissblock känns det som om jag och min kropp har fått en ny kompisrelation. Det känns inte alls underligt att stå framför andra människor, det underliga händer inne i mig själv. Eftersom jag förväntas leverera somewhat intressanta poser med tyngdvikt och lodlinje och perspektiv i tanken så måste jag stiga ut ur min kropp och betrakta den från utsidan- objektifiera mig själv, inte på ett sexuellt sätt, utan verkligen som ett objekt, en sak. Det gör jämt att jag får så stor respekt för allt det min kropp är och är kapabel till, jag blir tacksam över att vara begåvad med ett sådant finstilt maskineri.
I början trodde jag att det skulle göra att jag gled längre ifrån mig själv, att kropp/själ-kopplingen suddades ut mer, men tvärtom har jag aldrig varit så mycket jag i min kropp som jag är efter ett krokiipass. Vilket delvis kan förklara varför jag har sex på ett annat sätt nu också, men bara delvis.

Vad som också är roligt är att se hur folk ser en- hur dom tecknar mig. Konstnärskvinnan som gör min hårknut lika stort som mitt ansikte och tecknar dit en hel massa illröda lockar, eller arkitekten som låter mig vara kvinnligt grundad i marken på ett nästan ryskt vis, eller den före detta ståupp-komikern som alltid får min blick att vara så väldigt frånvarande, men mina händer så väldigt detaljerade.
De är fantastiska, människorna som ser mig naken två gånger i månaden.