Sudda fan inte bort någon jävla sur min, för jag har för in i helvete all rätt att ha den!
Jag har haft konstant dålig karma i ungefär ett halvår nu. Ingenting går min väg. Allting går en annan väg. Höjdpunkter såsom dumpning och stulen plånbok bevisar mig alldeles för rätt. Men jag har liksom inte låtit mig nedslås av det här. Jag har blivit nerslagen i fem minuter, muttrat, tagit en cigg och eventuellt en sup om tillfället har tillåtit det, och sedan rykt på axlarna, sagt "shit happends" och gått vidare med mitt sorgliga liv.
Men nu fan.
Nu är jag jävligt trött på det här.
Igår kom det tredje stora beviset på att jag och karma-utdelaren har något otalt med varandra: Jag kommer inte kunna åka till Moskva där jag ska ställa ut, eftersom mitt pass är stulet och jag inte kommer hinna skaffa både nytt pass och Visa innan klockan har slagit check-in. Jag har planerat resan i tre månader och jag är den enda i hela skolan som har varit engagerad nog att söka pengar, göra färdigt utställningsfilmen och så vidare. Men igår föll domen. Det blir inget Moskva för mig.
Det här suger, och det är ingenting som kommer gå över med en cigg och en sup. Nu tar jag mig i kragen, och ropar "cut me some fucking slack" rakt ut i rymden.
Måste jag erkänna att all det här är så sjukt dåligt för att världsaltet ska få fingret ur arslet och ge mig lite av min goda karma tillbaks, så gör jag det gärna.
Be aware.
Jag har börjat gnälla.
