fylletänk om raka puckar:
Jag är inte ens särskilt full. Bara tre öl och några sippar vodka på toaletten.
Skåningen, min svenska vapendragare, ringde och frågade om jag ville komma till rockbaren och jag tänkte att det kan väl aldrig skada, och man kanske träffar på mobillösa mannen så att man kan förklara det här med meddelandena.
Min förhoppning om att någon man kände skulle vara där, då Skåningen och hans vän skulle dra över floden med sista båten klockan ett, grusades typ direkt eftersom det var sjukt tomt inne på baren. Vi drack öl och boysen mobbade mig då jag berättade att jag hade fylleraggat på bartendern, som enligt min mening är sjukt söt men som enligt deras mening hade "ful frisyr och såg sjukt bögig ut".
Det får stå för dom.
Ingen Mobillös Man, och jag vandrade hem alldeles för tidigt och alldeles för nykter. Så tänkte jag, som man gör i halvfulletillstånd, på det här med fram-och tillbaka, ingen officiell dumpning, hur han är när vi är tillsammans, och eldade upp mig en jävla massa innan jag kom hem.
Jag har alltid en jävla massa problem med att visa att jag är intresserad. Jag tror att världen går under och att folk ser ned på mig och tycker det är skitjobbigt om jag är intresserad av någon och visar det. Men ärligt, vi har en kille som har rökt sönder sin hjärna så totalt att han inte kan uttala "kapsyl" och är rätt skabbig. Ändå gillar jag honom, det finns något där, och varför skulle jag behöva dölja det.
Det här med att spela alla dessa spel är inte min grej. Det har det aldrig varit. Antingen är man intresserad eller så är man det inte. Raka puckar, för fan. Så är det.
Men om jag tycker det borde jag ju faktiskt leva efter den devisen själv också.
Så tänkte jag. Så kom jag hem. Så plockade jag upp telefonen och bara "nu fan ska jag reda ut det här. In or out. Något eller inget"
Men självklart är det den där jävla telefonsvararen som tar samtalet och jag spelar in något mesigt "hej, undrar bara vad du gör, jag har tråkigt och det är lördag, du kan väl ringa". Vilket han inte kommer göra. Vilket jag måste läsa som en dumpning. Vilket är rätt okej, men ändå lite tråkigt.
Skåningen, min svenska vapendragare, ringde och frågade om jag ville komma till rockbaren och jag tänkte att det kan väl aldrig skada, och man kanske träffar på mobillösa mannen så att man kan förklara det här med meddelandena.
Min förhoppning om att någon man kände skulle vara där, då Skåningen och hans vän skulle dra över floden med sista båten klockan ett, grusades typ direkt eftersom det var sjukt tomt inne på baren. Vi drack öl och boysen mobbade mig då jag berättade att jag hade fylleraggat på bartendern, som enligt min mening är sjukt söt men som enligt deras mening hade "ful frisyr och såg sjukt bögig ut".
Det får stå för dom.
Ingen Mobillös Man, och jag vandrade hem alldeles för tidigt och alldeles för nykter. Så tänkte jag, som man gör i halvfulletillstånd, på det här med fram-och tillbaka, ingen officiell dumpning, hur han är när vi är tillsammans, och eldade upp mig en jävla massa innan jag kom hem.
Jag har alltid en jävla massa problem med att visa att jag är intresserad. Jag tror att världen går under och att folk ser ned på mig och tycker det är skitjobbigt om jag är intresserad av någon och visar det. Men ärligt, vi har en kille som har rökt sönder sin hjärna så totalt att han inte kan uttala "kapsyl" och är rätt skabbig. Ändå gillar jag honom, det finns något där, och varför skulle jag behöva dölja det.
Det här med att spela alla dessa spel är inte min grej. Det har det aldrig varit. Antingen är man intresserad eller så är man det inte. Raka puckar, för fan. Så är det.
Men om jag tycker det borde jag ju faktiskt leva efter den devisen själv också.
Så tänkte jag. Så kom jag hem. Så plockade jag upp telefonen och bara "nu fan ska jag reda ut det här. In or out. Något eller inget"
Men självklart är det den där jävla telefonsvararen som tar samtalet och jag spelar in något mesigt "hej, undrar bara vad du gör, jag har tråkigt och det är lördag, du kan väl ringa". Vilket han inte kommer göra. Vilket jag måste läsa som en dumpning. Vilket är rätt okej, men ändå lite tråkigt.
Kommentarer
Trackback